Where does she hide it inside of her? That keeps her peace most every day and won't disappear.

Eftersom det är Halloween och allt, och eftersom jag har extremt lite att göra om dagarna, så tänkte jag att jag skulle klä ut mig. Inget allt för ambitiöst, för jag kan inte köpa till något till en kostym. Så lotten föll på Margot Tenenbaum.

Det blev väldigt halvhjärtat, för jag hade inte kläder till det, så det enda jag kunde göra var att sminka mig som henne och platta håret. (Som sedan gick halvt tillbaka till sitt naturliga självfall.) Sedan har jag på mig min Onesie, som jag tvivlar på att Margot någonsin skulle ha på sig. Men det behöver vi inte haka upp oss på.

På tal om min Onesie, så skakade Samuel på huvudet när han såg att jag tagit på mig den, och började sedan sjunga teletubbies-låten och lade till mitt namn efter Poe. Hey, don't knock it 'til you've tried it, säger jag om det. De som aldrig provat en jumpsuit har ingen aning om hur himmelsk det är att ha på sig en.

För att gå tillbaka till att det är Halloween, (Här hoppas det hejvilt mellan ämnena.) så ville jag att vi skulle ha en myskväll med tända ljus och någon skräckfilm. Mamma skickade iväg mig till affären för att köpa något gott också, och eftersom jag har klarat mig så länge utan godis, så tänkte jag "What the heck!" och högg in. Men jag märkte att jag inte ätit så mycket socker på ett tag för jag blev lite illamående efter ett tag.

Vi såg förresten The Texas Chainsaw Massacre. Ursäkta alla möjliga skräckfilmsfantaster, men den var riktigt, riktigt dålig. Jag skrattade antingen åt det som hände, eller så blev jag arg och skrek på dem att sluta vara så jävla dumma i huvudet.

Det finns endast två skräckfilmer som jag gillar, och det är The Shining och Psycho.

Want some whiskey in your water? Suger in your tea?

Det är videor så som denna som gör att jag älskar youtube. Här har ni hans kanal.

Douche chill.

Detta är en glädjens dag, allihopa! Gudarna har hört mina böner och de har äntligen svarat! Arrested Development kommer komma ut med en fjärde säsong, med tio avsnitt, och en film! Åh, som jag har väntat på detta.

Det enda som jag inte ser fram emot är att behöva vänta ända tills 2013 på att de ska komma ut. Men det är Arrested Development och det kan jag vänta tjugo år på. Men helst inte, kanske jag ska påpeka. Det räcker med lite under två år.

 

 

Please, don't confront me with my failures. I had not forgotten them

The Royal Tenenbaums var helt fantastisk och jag har bestämt mig för att mitt livs största tragedi är att jag inte är Margot Tenenbaum.

I think we're just gonna to have to be secretly in love with each other and leave it at that, Ritchie.

The Royal Tenenbaums.

Jag har, kära läsare, inte så mycket att säga mer än att jag har varit duktig och begett mig ut på en promenad och nu ska jag göra mig en kopp blåbärste och titta på The Royal Tenenbaums. Den verkar läskigt bra.

Jag hoppas ni har en bra lördagskväll med massor av godis och andra onyttigheter.

I remember the time I knew what happiness was

Hej knäppt självfall.

Idag for jag, mamma, mammas vän Grazyna och Grazynas syster till Ikea för att handla. Jag och mamma fick nya glas, ugnsformar och kuddar med oss hem, allt för under 200 kr. Även om jag inte är överförtjust i Ikea, så kan jag inte bråka om priserna de har.

Jag har ju förresten berättat om Pricken, Grazynas katt som jag och mamma tog hand om i en vecka medan Grazyna var i Polen för att hälsa på sin familj. Han var i alla fall jättesjuk och mager, stackaren, så nu hade Grazyna bestämt sig för att hon skulle låta honom somna in. Så efter vi hade varit på Ikea, så följde jag och mamma med henne till veterinären.

Det var så himla hemskt, för jag visste hur mycket Pricken betydde för henne. Eftersom jag är världens blödigaste människa, så grät jag nästan lika mycket som Grazyna när det var dags för Pricken att få sin spruta. Men jag tror det betydde väldigt mycket för henne att vi var med.

Pricken fick i alla fall bli hela sjutton år, och han tyckte nog det var skönt att få springa iväg till katthimlen.

Men jag fick bli lite glad idag i alla fall. När vi skulle ställa in våra inköp från Ikea i lägenheten, så sa mamma att hon funderade på om vi inte skulle skaffa en katt, nu när vi ändå hade kattsand och en kattlåda från då det var tänkt att min katt Nicole skulle få komma och bo med oss i Karlstad. (Det kändes så grymt att hon skulle behöva gå tillbaka till att vara innekatt, när hon fått vara ute och leva rövare i tre år, så hon får stanna kvar hos min bror Robert.) Jag tyckte att det var en alldeles formidabel idé och försökte locka henne med allt positivt att ha en katt medför.

Vi får se hur det blir. Det var när jag slutade tjata som jag fick Nicole.

Avslutar med Memory från musikalen Cats, som får bli tillägnad Pricken.

You'll never know the many ways I've tried, and still they lead me back to the long and winding road.

Jag tror Ringo-Bea är lite betuttad i George.

Visst är det skamligt att jag inte har lagt upp en faceinholebild på hur länge som helst? Visst har ni längtat efter en? Visst har ni gått runt och tänkt för er själv "Den där Bea, när ska hon lägga upp en till faceinholebild? Vet hon inte vad vi läsare vill ha?"? Men nu är väntan äntligen över! Er innersta dröm har slagit in och ni kan nu dö lyckligt. Eller något.

Jag har förresten varit utan godis och annat onyttigt i nio dagar nu. 14 om man räknar bort att jag åt två små arraksbollar under den femte dagen. "WOW!" vill jag nu att ni ska utbrista. Det skulle vara så trevligt om ni gjorde det.

Jag vet inte vad det är som har hänt, men jag har helt plötsligt gett mig fan på att jag ska klara mig utan att äta onyttigt, hoppa över måltider, ersätta riktig mat mot mackor och annat som inte är så bra för kroppen. Det har gått förvånansvärt bra för mig, med tanke på hur dålig jag har varit på att ta hand om mig själv den senaste tiden. Så, go me!

Här får ni en ruskigt fin låt av The Beatles som avslut på inlägget.

In the middle of a cloud, in the middle of a cloud I call your name.

John Lennon.

En låt av John Lennon som jag älskar är Oh Yoko. Den har samma effekt som Here comes the sun har, jag blir glad och ler fånigt varje gång den spelas. Under en del av låten så sjunger han "my love will turn you on" väldigt utdraget, och varje gång som han kommer till "on"  så känns det som jag dör lite för att jag tycker det är så fint. Det låter väldigt töntigt att jag skulle dö av det, men så känns det i alla fall.

Annars så har jag hittat Cynthia Lennons bok John på youtube, så nu sitter jag och lyssnar på den. Många kommentarer har att varit efter att ha lyssnat på när Cynthia läser ur boken så har de börjat hata Yoko Ono. Jag vet inte om jag kommer börja göra det också, men jag hoppas inte det. Inte för att jag tycker om henne eller så, jag har ingen som helst åsikt om henne förutom att hon inte är särskilt duktig på att sjunga, men jag tycker att det är bäst att inte ha en åsikt baserat på något som jag inte har med att göra. Om John älskade henne och ville vara med henne och inte med Cynthia, så visst.

I alla fall, här är Oh Yoko. Den är fin och ni borde lyssna på den.

Wordfeud.

En arg Bea.

Det känns som om vars jag vänder mig så nämns wordfeud, och precis alla verkar spela det och vill att folk ska adda dem så att de ska kunna spela mot varandra. Eftersom jag är väldigt nöjd med de spelen jag redan har spelar, (Jag spelar allt som har ordet "bubbles" i sig.) och inte är särskilt intresserad av att börja på ett nytt och ännu mindre spela mot andra, så är wordfeud inget jag brytt mig om att kolla upp.

Men nu ikväll övertalade Monika mig att skaffa wordfeud, så jag laddade hem det till min mobil, utan att ens veta vad det var för ett spel. Det visade sig vara alfapet. Jag tycker inte om alfapet. Alls.

Det gick förvånansvärt bra till en början och jag började bli kaxig, (Jag är både en dålig förlorare och en dålig vinnare.) men sedan gick det bara utför och jag kände hur jag blev mer och mer bitter. Vi har inte spelat klart, men jag har runt 107 poäng och Monika har 171 och jag har förlorat allt hopp om att kunna ta hem det där spelet.

När jag vet att jag ska förlora, så istället för att visa att jag blir arg så brukar jag låtsas som att jag inte bryr mig överhuvudtaget. Men jag lyckas nog aldrig övertyga de jag spelar mot att jag inte bryr mig. De brukar för det mesta skratta när de ser hur frustrerad jag blir.

I alla fall, så är min kväll förstörd nu på grund av det där jävla wordfeud och Monika kan brinna i Helvetet för att hon fick mig att spela det! (Älskar dig egentligen.)

Forget about the past and all your sorrows. The future won't last, it will soon be over tomorrow.

Ringo Starr.

 Det har varit på tok för lite Beatleskärlek på den här bloggen den senaste tiden, och det har nästan inte ens funnits en suck av solokarriärskärlek. Jag är väldigt dålig på att lyssna på musiken respektive ex-medlemmarna har gjort efter det att de splittrades. Det är nästan bara Georges musik som jag lyssnar på, men det är inte ofta det heller.

Men det ska det blir lite ändring på nu.

Det här är It Don't Come Easy av Ringo Starr. Jag vet bara att den finns med på nyutgåvan från 1991 av hans album Ringo från 1973, men inte om den finns med på något annat album. Jag har inte orkat kolla upp det. Om jag just gett er sann fakta eller ej, så är det i alla fall en väldigt bra låt.

I will always wonder how life would be if we never had met. Life would be easier, but dull, I suspect.

Här sitter jag och ser otroligt badass ut med min rosa dödskallemugg, så här på en måndagsmorgon. (Klockan halv två på eftermiddagen.)

Jag har bestämt mig för att ignorera vad min syster sa om min blogg. Min blogg kan visst vara rolig! Bara för att hon inte har något sinne för humor. Om det är något som jag kan bli förolämpad över, så är det när folk säger att jag inte är rolig. Då ligger jag i fosterställning och gråter bittra tårar, samtidigt som jag lyssnar till världens sorgligaste låt.

Fast egentligen inte.

Mamma har bett mig baka bröd idag och jag känner på mig att vi snart kommer ha världshistoriens äckligaste bröd i vår lägenhet. Men hon får skylla sig själv som bad mig. Så nu måste jag bege mig om jag ska hinna baka bröd och sedan ge mig ut på en promenad innan det blir mörk ute.

The audacity!

Min syster hade fräckheten att inte bara klaga på min nya bloggdesign, (Jag vet att den var äckligt ful, därför ändrade jag tillbaka, men man behöver väl inte säga det till mig? Jag är en känslig själ, ska ni veta!) hon berättade även för mig att min blogg inte längre var rolig att läsa. Hon bara "You've changed, man. You used to be different!".

Hon sa att den nu bara var om en massa dåliga filmer, dålig musik och texter om killar jag tycker är snygga. Hon tyckte även att jag skrev väldigt mycket om George Harrison. (Jag tycker jag skriver förvånansvärt lite om honom, med tanke på hur mycket jag älskar honom.)

Jag tycker inte att jag har ändrat vad jag skriver om, ännu mindre mitt sätt att skriva på. Jag tycker att jag har hållit fast vid att skriva om meningslösa trivialiteter, TV-serier, filmer, musik och att antingen klanka ner på mig själv eller skryta skamlöst - allt på en väldigt överdrivet sätt.

Det enda som jag kan erkänna att jag inte längre skriver om är städning, som var ett återkommande tema på min gamla blogg. Men då hade jag min Bunker, (Gud, du ska veta vad jag saknar dig, fina Bunkern!) som jag städade alldeles själv. Nu har jag en icke-bunker som tre hjälps åt att städa.

Men ni som har hängt med i mitt bloggande, ni åh så tålmodiga människor, har jag verkligen förändrats? Har jag, om det nu är möjligt, blivit tråkigare än vad jag var förut?

When you feel me drift away and that we've grown apart, and I'll dedicate this song to you and sing with all my heart.

En Bea, för några nätter sedan.

Där har ni er bloggerska, kära bloggläsare, utifall ni glömt hur jag ser ut. Känner ni igen mig? Eller har jag förändrats något under de senaste månaderna som jag inte haft min egna dator att ta egobilder med?

Vet ni, det är exakt tre månader kvar tills jag fyller 20 och jag har fått världens åldersnoja. Om tre månader kommer jag vara närmare 30 än 10 och allt kommer gå neråt för mig! Då kommer jag bara ha några fjuttiga år kvar av min ungdom innan kråkfötter anländer och jag inte längre kan lita på min egna urinblåsa.

Det är hemskt läskigt, ska ni veta.

Annars sitter jag och dricker Åsens Lantmjölk Original, som allvarligt är den godaste mjölken som finns. Fettet har inte finfördelats, så man måste skaka förpackningen innan man kan dricka mjölken och sådant gör mig väldigt lycklig. Lättmjölk kan ta sig i rumpan!

Två små rättelser.

Douglas Adams.

Det blev väldigt pinsamt när jag kom på att jag skrivit fel namn. Självklart är det Douglas Adams, och inte Adam Douglas, som skrivit The Hitchhiker's Guide to the Galaxy. Ha, så tokigt det kan bli!

Det var även pinsamt, om än inte riktigt lika mycket som att få fel på författarens namn, att jag missade apostrofen som skulle vara med där i Hitchhiker's och dessutom lade till en bindestreck som inte hör hemma där. (Det ser bättre ut med ett bindestreck.) Med tanke på min besatthet av det engelska språket, så borde jag i alla fall veta att det alltid är en apostrof om det är en bestämd person det handlar om.

When I think of all the good times that I've wasted having good times.

Gordon Ramsey, släng dig i väggen!

Jag bestämde mig för att vara väldigt ambitiös med min middag idag och laga fylld paprika. Visserligen, på grund av effekten jag har på min kamera, så ser den lite konstig ut, men den såg i alla fall god ut när man hade den framför sig och den var jättegod, vilket är det allra viktigaste när det gäller mat.

För er som undrar så innehåller den quornfärs, champinjoner, rödlök, gurka, purjolök, couscous och en skvätt grädde.

Jag och mamma var ute på en långpromenad idag, och på vägen hem gick vi in på ICA för att handla inför middagen. Vad hittar jag där om inte första delen ur The Hitch-Hikers Guide to the Galaxy-serien av Adam Douglas för ynka 20 riksdaler. Det tar inte slut där heller! När vi står i kassan för att betala för varorna, så upptäcker jag att man fick med klistermärken för att pimpa framsidan på boken. Klistermärken! Mamma tyckte att jag betedde mig som ett litet barn, men det må vara, för jag fick med klistermärken!

Little darling, it's been a long cold lonely winter.

Vad det är med Here comes the sun som gör att jag älskar den så himla mycket vet jag faktiskt inte. På ett sätt tycker jag inte ens det är den bästa låten George Harrison skrivit, om man ser rent på texten och musiken. I, me, mine, exempelvis, är vid jämförelse en mycket bättre låt. (Jag ska inte låtsas som om jag har någon djupare förståelse inom musik, utan det här är bara åsikterna hos en person som älskar att lyssna på musik.)

Men Here comes the sun har något alldeles speciellt över sig som gör att den har bosatt sig i mitt hjärta och kommit till att bli en av mina absoluta favoritlåtar. Så därför kan jag inte hjälpa än att känna mig som en riktig skurk för att jag hoppade över den medan jag letade efter Emily Haines på min spellista.

Ni må tycka att jag är melodramatisk som gör en sådan stor sak av att ha hoppat över en endaste liten låt, men en av mina levnadsregler är: hoppa aldrig över Here comes the sun och lyssna alltid på den två gånger på raken! Som ni ser, så är det en stor grej för mig. Men aldrig mer, säger jag er! Nästa gång Here comes the sun dyker upp på min spellista, då ska jag banne mig inte hoppa över den.

If I never lived without you, now you know I die. If I never said I loved you, know you know I try.

Det här inlägget kommer vara ett helt hopkok av olika ämnen som inte har någon som helst koppling till varandra. Så nu vet ni det.

Jag märker att jag inte dricker alkohol särskilt ofta när jag väl gör det och blir aningen snurrig i huvudet av två små glas vin. Nu är jag inne på mitt tredje glas, och jag tror baske mig att det kommer bli ett fjärde också. Jag tyckte inte ens om vin förut, men nu har jag gjort en helomvändning. Det gäller öl också.

Nu är en av de få gånger som jag inte har något emot att sommaren är över och hösten är här. Även om jag blir lite ledsen när jag inte ser gröna träd längre. Men jag har kängor som jag älskar, (Jag brukar i vanliga fall förneka det kalla vädret genom att gå runt i sommarskor året runt.) och som jag vill ha på mig hela tiden, men som hade varit för varma för att använda under sommaren. Så det kalla vädret är uppskattat. Det gör det även enklare att överleva power walks, när solen inte ligger på och värmer upp en till kokningspunkt.

Jag blir väldigt avundsjuk när jag läser på min kompisars bloggar att de ska umgås med varandra. Jag missunnar dem inte att de ska få umgås med varandra, eftersom jag vet att det inte blir så ofta nu när vi alla har tagit studenten, men jag önskar att jag också kunde vara med dem.

Emily Haines har för tillfället mitt hjärta vad gäller musik. Telethon och hennes version av Neil Youngs låt Expecting to fly går på repeat. Jag hoppade till och med över Here comes the sun när jag bläddrade efter Telethon. Det är enda gånger jag någonsin har hoppat över Here comes the sun. Någonsin, I tell you! (Förlåt mig, George!)

Jag var jättenära på att klara av en bana i Bubble Saga som jag kämpat med hur länge som helst. Det var även mitt allra sista liv i spelet, så nu måste jag vänta ett tag tills jag kan spela igen. Jag har aldrig sagt FML, eftersom det är ett väldigt töntigt uttryck som folk utbrister över löjliga småsaker, men nu är jag väldigt nära på att utbrista just det.

Defendor var mycket bättre än Kick-Ass. Jag grät.

Nu ska jag sa film. Jag hoppas att ni har en trevlig torsdagskväll.

I can't see anything at all, all I see is me. That's clear enough, and that's what's important, to see me.

Sonic Youth.

Min jobbcoach såg inte alls besviken ut, utan försäkrade mig om att det finns jobb därute och han är stensäker på att jag kommer få ett till slut. Så det var ju skönt att få höra.

Nu ska jag göra mig en post-breakfast kopp med ljuvligt te och se Defendor. Den påminner om Kick-Ass, men jag hoppas att den inte är allt för lik. Jag tror jag föredrar Defendor även fast jag inte sett den än, med min åsikt baserat endast på det faktum att Nicholas Cage inte är med i den. Han må vara en riktigt duktig skådespelare, men det är något otroligt obehagligt över honom. 

Jag tror det är från då jag såg en film med honom där han spelar en man med vanföreställningen om att han skulle ha förvandlats till en vampyr, köper huggtänder i plast, biter ihjäl en kvinna, våldtar sin städerska och slutligen försöker ta sitt eget liv med ett bordsben.

I alla fall, jag har höga förväntningar på Defendor. Woody Harrelson är ju med i den! Fast jag kan erkänna att jag ser den mycket på grund av Kat Dennings också.

Avslutar med Eric's Trip av Sonic Youth, som har en odrägligt egomanisk början, men som är bra ändå.

I hope you know that this will go down on your permanent record!

Denna dag börjar till tonerna av Violent Femmes, och det är inte alls fy skam.

Jag har mitt allra sista möte med min jobbcoach idag, vid halv fem. Det hade varit lite av en triumf att få berätta för honom att jag äntligen fått ett jobb, nu när det är sista gången vi träffas. Men förhoppningsvis är han inte allt för besviken på mig att jag inte har fått ett jobb än.

Men nu ska jag stoppa in mina nystrukna kläder i garderoben och sedan se Daydream Nation igen. Jag har blivit lite besatt av den och Rocket Science, och jag struntar helt i om jag ser om dem istället för att se nya. Jag har bestämt mig för att falla för frestelsen, förutsatt att frestelsen är livsfarlig, inte är en synd. Så, kläderna och Kat Dennings, Reece Thompson och Josh Lucas kallar!

The word that you learned to behold cannot hold you anymore.

Klicka här för källan.

Jag är på väldigt bra humör idag, även fast det är måndag och alldeles grått och kallt ute. Efter att ha haft mjukisbyxor och oformliga koftor som uniform ett bra tag nu, så har jag äntligen tagit mig ur dem och i en kjol och strumpbyxor. Det känns så mycket bättre! Hur mycket jag än älskar att ha på mig mjukisbyxor, så klår de aldrig en kjol och ett par strumpbyxor.

Annars är jag helt förälskad i Beach House. Deras musik är alldeles sublim. Jag lyssnat non-stop på Walk in the park sedan igår kväll. Jag tycker Victoria Legrand har en av de skönaste röster bland moderna artiser.

Misadventures of a Teenage Renegade.

Jag håller på att se Charlie Bartlett och den här scenen visas. Behöver jag ens berätta att jag skrattade så jag fick ont i magen? Det gjorde jag i alla fall.

Last fall we had Montreal.

When the daylight's like florescent light, I will hang my hands over your eyes to hide.

Jag är fruktansvärt stolt över min välja filmer färdighet. Sist jag valde en film som visade sig var dålig var för snart ett halvår sedan, och det var Dear John, som var så smärtsamt dålig att jag inte ens kunde ta mig igenom första halvtimmen. Daydream Nation var dock inget annat än fenomenal och Kat Dennings har bevisat än en gång att hon är en av de coolaste skådespelarna som finns. Jag rekommenderar starkt att ni ser den!

Sedan vill jag bara berätta att jag tackade nej till pizza till middag idag och ställde mig istället och lagade en nyttig middag. (Det ger mig officiellt ett gudsliknande status.) Morotsbiffar med couscous, paprika, champinjoner, gurka, morötter och purjolök. Boo-yah! Efter mitt senaste inlägg, så gav jag mig fasiken på att idag skulle jag äta nyttigt, och än så länge har jag klarat mig riktigt bra. Inte en endaste macka har fått vara substitut för en måltid idag. Den som vill ge mig en medalj är välkommen att göra det.

Nu ska jag fylla mig mobil med lite mer musik och sedan ta mig ut på en promenad.

For the first time I went crazy insane for love.

Jag fortsätter med att se filmer med Reece Thompson och ska alldeles strax se Daydream Nation, där även Kat Dennings och Josh Lucas också är med. Som vanligt ids jag inte att berätta vad filmen handlar om, utan lägger upp trailern istället. Men jag tycker den verkar riktigt, riktigt bra, och den har fått väldigt bra recensioner på imdb.

Bloodworth var förresten bra, men inte lika bra som jag förväntade mig att den skulle vara. Kris Kristofferson och W. Earl Brown var fantastiska i den, Reece Thompson var också bra, men Hilary Duff var inte särskilt trovärdig. Jag vet inte om det är för att hon fortfarande för mig är Lizzie McGuire och alla andra tidigare karaktärer som hon har spelat, men det är mycket möjligt att det är det som gör att jag inte kan ta henne särskilt seriöst.

För att sluta prata om filmer, så kan jag berätta att jag har börjat ta Mivitotal plus, som är ett kosttillskott. Eftersom jag är vegetarian, så får jag inte i mig proteinet som finns i kött samtidigt som jag är dålig på att få i mig protein från annat håll, så som bönor. Det, som ni kan räkna ut, är inte något vidare bra. Jag är inte så duktig på att äta varierat eller få i mig allt jag behöver överhuvudtaget, vilket inte heller är något vidare bra. Följderna av det är att jag ofta är tröttare än vad jag borde vara och allt som allt ganska orkeslös

Men förhoppningsvis så kommer jag bli piggare nu när jag tar kosttillskottet. Jag kanske ska påpeka att det inte är en ideal situation att behöva ta kosttillskott och helt strunta i att äta rätt, men om man är som jag, väldigt lat, så orkar man inte alltid ställa sig och laga en seriös och hälsosam middag även om man borde det.

Ät rätt, barn!

I'm Warren, your son. When I was a boy you said you'd take me fishin, you never did.

Jag har inte kunnat sluta tänka på Rocket Science sedan jag såg den och det krävs en väldans massa viljestyrka att inte se om den. Jag försöker sluta upp med att se om filmer hela tiden och istället se nya, men just nu följer jag i alla fall i samma Reece Thompson spår och ser en till film som han är med i - Bloodworth.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om den, den fick ljumma recensioner på imdb och Hilary Duff, vars filmer jag inte brukar uppskatta, är med i den. Men trailern verkar bra och Hilary Duff verkar inte suga, så jag ska ge den en chans.

Hoppas ni har det bra såhär på en fredagskväll.

He still carried in his head the sound a of a made-up perfect voice. A voice that could speak its heart.

Rocket Science var helt underbart vacker och soundtracket var likaså. Se filmen och lyssna sedan på Clem Snide.

Have you ever felt like you can burn the world down?

Rocket Science.

Jag har blivit besatt av ett spel som jag laddade hem till min telefon. Det heter Space Bubbles och är precis likadant som Bouncing Balls, fast det utspelar sig i rymden. Jag brukar inte fastna i mobilspel, men det är nog den fantastiska enformigheten av spelet som har charmat mig.

Jag satt och spelade det under gårdagskvällen när jag fastnade på level 127 och inte kunde ta mig därifrån. Jag var så envis att jag skulle klara av den banan och blev så uppslukad av spelet att jag helt förlorade tipsuppfattningen. Klockan halv sex på morgonen frågade mamma varför jag fortfarande var uppe. Jag trodde klockan var ett eller två på morgonen.

Så, ja. Det där spelet kanske inte är så bra för mig, men lever man på den vilda sidan så gör man.

Det har inte blivit så mycket filmtittande på sista tiden - inte för att vara jag i alla fall - och nu tänkte jag att jag skulle ladda hem en film som jag inte sett förut, istället för att se om filmer jag redan sett. Rocket Science fick det bli. Reece Thompson som spelar huvudrollen i Rocket Science, spelade en biroll i Ceremony, en personlig favorit, så det ska bli roligt att se honom i något annat. Visserligen har jag sett Assassination av of High School President där han är huvudkaraktären, men av vad jag har sett av trailern till Rocket Science, så är skådespelet betydligt bättre i den senare av filmerna.

Nu ska jag sluta babbla nonsens och säga rakt ut vad jag ville ha sagt. Jag ska se Rocket Science med Reece Thompson. Han är bra.

Hey ho, let's go dancing with the average Joes.

Jamie T.

Idag är jag inte alls på bra humör. Det här är en sådan där dag då man bara är bitter över precis allt, och det hjälper verkligen inte att det går dåligt när jag spelar Bubble Saga och Bubble Witch Saga på facebook. Jag har suttit och brustit ut i mina allra bästa svordomsramsor medan jag spelat.

Men jag äter strössel, (kvällsmat för champions.) lyssnar på Jamie T och blir på lite bättre humör. Snart ska jag börja titta på andra säsongen av Misfits. Jag såg hela första den gången jag inte kunnat somna under natten.

Så kulturellt och så rituellt att välja sig en gud, min vän!

Miguel (Lollo) och Tulio. (Jag)

När jag och Lollo bodde utanför Jörn, jag i Österjörn och hon i Lindå, så brukade vi ringa varandra varje gång det var en film på TV om kvällarna så att vi kunde sitta och se filmen tillsammans. Det var då man bodde hemma och använde hemmatelefonen, vars telefonräkning man inte själv stod för.

Men nu när hon bor i egen lägenhet och jag inte har någon hemtelefon, så kan det bli väldigt dyrt när man ringer från mobilen. Tack och lov för dagens teknologi som möjliggjort Skype. Så nu ska vi köra ett videosamtal via Skype så vi kan se Vägen till El Dorado tillsammans. Vi såg den konstant när vi bodde tillsammans i Bunkern, en gång två gånger under samma dag, och jag känner mig ganska så säker på att jag har rätt när jag säger att den ligger oss båda väldigt varmt om hjärtat.

There'll be days like this, my mama said.

The Shirelles.

Mamma kommer hem idag! Jag är mammagris, så jag har saknat henne jättemycket medan hon varit i Dalstorp. Det ska bli skönt att ha henne hemma igen.

Så mycket mer har jag inte att säga just nu. Eller ja, jag ska snart se The Great Dictator, och det ser jag ganska mycket framemot.

Jag är en vampyr.

Jag lekte med teorin att jag kunde ha förvandlats till en vampyr och att det var därför som jag inte behövde sova. Jag är ju redan den blekaste personen jag känner, so it all made sense. Om jag nu var en vampyr, så skulle jag dock inte ha varit en vampyr som glittrar och har känslor. Jag skulle ha varit en lean, mean killing machine.

Men igår natt vid halv ett började jag känna hur ögonlocken blev allt tyngre och tyngre, och så fort jag lade huvudet mot kudden så var jag lika borta som en klubbad säl. Så jag kan nog avfärda min vampyrteori. Eller så kanske jag är en vampyr som kan sova. Det är inte helt omöjligt, med tanke på att vissa kan glittra.

Jag trodde även att jag hade börjat lida av insomni (Efter en sömnlös natt.) och att jag skulle spendera alla mina nätter vaken och bli så pass galen att jag tillslut skapade min egna Tyler Durden. Så jag började läsa om det på Wikipedia, men det verkade vara så enkla orsaker till sömnlöshet att jag lugnade ner mig lite grann.

Men vi ser väl om jag börjar skriva om min vän Tyler.

Oh, I'll break them down, no mercy shown. Heaven knows it's got to be this time.

Jag sitter här i en tyst och halvmörk lägenhet. De enda hörbara ljuda är vinden och de regelbundna andetagen från min sovande bror. Ur mina öronsnäckor strömmar New Orders odödliga klassiker Ceremony. Klockan är tio i sju på morgonen och jag har inte sovit en endaste blund under natten. Jag har legat alldeles klarvaken i min säng och lyssnat på vinden som viner utomhus, ömsom ansträngt mig på att försöka sova och ömsom gett upp mina försök och läst ur min bok istället. Himlen har nu övergått från kolsvart till mjuka nyanser av blått, rosa och lila.

Varför? Frågar jag mig själv sorgset. Varför kan jag inte somna? Åh, så jag lider!

Nu ska jag inte överdramatisera, men helt allvarligt så kommer jag bli dum i huvudet på grund av sömnbrist. Fast jag lider inte fullt lika mycket som jag antydde i paragrafen ovan. Det är bara det att det är så frustrerande att inte kunna somna och jag vet att jag kommer vara en zombie när klockan börja närma sig eftermiddag, vilket gör mig väldigt irriterad.

Men nu ska jag göra mig en kopp te, plugga in min externa hårddisk i datorn och titta på Misfitsavsnitt tills ögonen blöder.

(Inte bokstavligt talat då. Det hade varit läskigt och, antar jag, ganska farligt.)

Could you be the one they talk about?

Min mamma har rest iväg till Dalstorp för att hjälpa mormor flytta, så jag och Samuel kommer vara ensamma i lägenheten i en hel vecka. Vi har redan klarat oss i tre dagar, och som belöning för att vi har överlevt än så länge bakade jag en kladdkaka idag. Klapp på axeln för oss.

Fast jag har märkt att jag blir mer slö än vad jag vanligtvis är, nu när moder inte är här. Jag inte ens orkat laga riktig mat förrän för ett litet tag sedan. Jag har ätit frukost till frukost, lunch och middag i två dagar. Men idag tog jag mig i kragen och diskade, lagade middag, bakade kladdkaka och gick ut på en promenad. Can I get a huzzah?

Nu ska jag bara se till att äta riktig mat i fyra dagar till. Mest för att det inte finns så himla mycket mackor och yoghurt kvar.

Breathless.

Jag ska se Breathless idag. I'm quite excited.

In the dawn of the silvery day, clouds seems to melt away. She brings the rain.

Can.

Nu har jag lagt in min intresseanmälan på Passals hemsida. De ordnade inte med en arbetsintervju, utan de ville bara ha mitt CV och personliga brev för när de ska rekrytera fler anställda. Så vi får se om de vill ha mig eller inte.

Nu ska jag ta mig ur min pyjamas och i riktiga kläder och försöka ta mig ut på en promenad. Men som det känns nu, så kommer det inte gå så bra. Jag är lat idag.

You might think you're sexy, Sadie.

En sexy deathstare.

I natt drömde jag att jag var tillsammans med George Harrison och fick vara med uppe på scenen medan han uppträdde. Det var en åh så härlig dröm! Men när jag sedan vaknade ur denna fantastiska dröm så kunde jag inte hjälpa än att känna mig väldans bitter, vilket inte alls är oväntat med tanke på hur mycket jag avgudar den mannen.

När jag sedan berättade detta för min mamma medan jag hjälpte henne med disken, vad tror ni hon säger?

- Vad tur att det bara var en dröm då, sade hon.
- Varför det? Undrade jag förvånat, det är ju min drömman vi talade om.
- Han var ju så ful, svarade hon med ett litet hånskratt.
- Vad säger du?! Utbrast jag förargat.

Ilskan kokade i mig. Jag såg rött. Hur vågade hon?

- Jag tror inte jag vill vara din dotter längre, lyckades jag argsint viska fram.

Och tro inte att hon slutade där, utan hon fortsatte att säga att hon hoppades att han hade andra positiva attribut eftersom utseende inte var ett av dem.

Jävla mamma.

Min bror Samuel sa även att det såg ut som om han hade bulimi när jag visade en bild på honom. Vad har jag för sorts familj?!

Nu ska jag lyssna på Dark Horse-albumet tills jag lyckats förtränga hennes avskyvärda uttalande. Här har ni Simply Shady som är min favorit från albumet.

A long time ago in a galaxy far, far away.

 

Jag har bestämt mig för att vara lite extra awesome i dag och titta på Star Wars: A New Hope. Nu var det väldigt länge sedan jag såg någon av Star Warsfilmerna, så det är verkligen på tiden.

May the force be with you såhär på en söndag.