Break me emotionally. It's nearly killing me, but what a lovely feeling.

Jag har fortsatt i samma inga-uppdatering-spår, men nu har jag haft en lite mer fullvärdig anledning än att jag inte har orkat. I lördags åkte jag iväg till Umeå för att träffa Angelica och familjen Jonsson. Jag har inte träffat Angelica sedan i somras och det var ännu längre sedan jag träffade de andra, så det var väldigt roligt att få se dem igen. Och så fick jag vara med på Angelicas 20-årsdag, så det var extra roligt eftersom hon inte kunde vara med på min, och jag missade utgången på Five hon hade dagen före.

Men nu är jag i alla fall tillbaka i Skellefteå och kan fortsätta söka jobb. Ledighet (arbetslöshet) i all ära, men ibland blir det ju bara löjligt.

Här har ni Them heavy people av Kate Bush, som är så underbar och fin.

Tillbaka i Norrland.

Nu har det ju varit ett bra tag sedan jag skrev någonting på bloggen, även fast jag har haft många tillfällen nu att göra det. Så skämmes mig, och lite skärpning i framtiden.
Jag ska inte gå in på allt av vad som har hänt medan jag har varit här i Skellefteå, för jag vet inte exakt hur intresserade ni är av att höra det. Men jag har haft roligt än så länge i alla fall och det har varit underbart att få träffa alla igen.

Idag stack jag och Robin, svågern, in till torget och lämna in våra CV'n i an klädaffär som heter Hanzéns som sökte ny personal. Så heja oss för det! Sedan mötte vi upp med Angelica som hade varit och köpt skidutrustning, för hon har bestämt sig för att börja med det. Så hon mådde lite dåligt över att ha spenderat så mycket pengar. Men då får ju hon ångestattacker om hon köpt tre linnen för halva reapristet för att hon tycker att hon spenderat mycket pengar. (Även om hennes utrustning kostade betydligt mer än tre linnen för halva reapriset.)

Annars har jag inte så mycket mer att säga, men ni vet att jag lever. Så om ni ursäktar, så ska jag gå äta lite kvällsfika. Här har ni lite Toots and the Maytals så länge.

And then we lie, beneath a shady tree.

Bara för att George ser fantastisk ut.

Hanna var tydligen också med på tågresan, så förlåt Hanna för att jag inte skrev ditt namn också! Om det är några fler som var med på den, som  jag inte redan nämnt, så kommentera, så ni inte blir utelämnade.

Idag far jag! Och eftersom jag inte hade packat än, så steg jag upp klockan nio, så jag skulle ha god tid på mig att packa, duscha och äta innan jag sätter mig på tåget. Efter två timmar var jag klar med allt, förutom att äta middag, med sex timmar kvar innan tåget far. Så jag hade kunnat sova några timmar längre. Men bättre tidspessimist än tidsoptimist.

Något, som jag fick uppleva nu imorse, som är tämligen obekvämt är när man står och duschar samtidigt som katten sitter på badkarskanten och stirrar på en och blinkar med ena ögat. Oidipuskomplex?

Jag tror förresten inte att det kommer bli så himla många uppdateringar medan jag är i Skellefteå, så ni vet om det. Men här har ni den gladaste av låtar.

Lilla lurken Lollo.

Jag och Lollo på studenten. Jag ser väldigt cheesy ut.
Foto: Monko

Lollo sa att min födelsedagspresent bara var något litet och inget speciellt. Litet och inget speciellt, my ass! Vad fick jag med posten idag om inte en tågbiljett till Skellefteå! Så imorgon, klockan 17.13 tar jag tåget upp mot norr. Det känns så gudförbannat underbart att få se alla igen, att jag blir alldeles varm i hjärtat och fuktig i ögonen.

Jag kanske ska påpeka att det var några till som var med på den - Filip, Angelica (Den som jag delar lite DNA med.) och mamma - så att de inte känner sig utelämnade.

Jag ska även försöka lösa det, så jag kan ta mig ner till Angelica (Den som varit min bästis i ungefär tolv år.) i Umeå också. Det skulle kännas jättedumt om jag är i Norrland och inte får träffa henne.

Nog för att ni kanske redan har förstått det, men jag säger det ändå, så är jag så fruktansvärt glad och exalterad att jag knappt vet vars jag ska ta vägen. Jag ser bara inte framemot tågresan, men det må vara!

Och så kommer jag sakna Harry lite grann. (Jättemycket.)

När två dårar skypar.

Jag och Lollo skypar och hon tyckte att när hon höll upp sladden till sina hörlurar under näsan, så såg det ut som en syreslang som man ibland får när man ligger inlagd på sjukhus. Så först såg hon glad ut, men när jag påpekade att om man måste ha syreslang är man nog inte sådär superglad, så då gjorde hon en ledsen min.

Vackert.

Be cruel to me, 'cause I'm a fool for you.

Efter maskincidenten med Harry igår, som bara tanken på ger mig hurrvens, så har jag undvikit honom som om han vore självaste pesten. Det spelar ingen roll hur sött han har tittat på mig eller hur mycket han har jamat, jag har inte rört honom om det inte har varit absolut nödvändigt. Men när det var dags att sova, så saknade jag att ha han sovande på kudden bredvid, så jag googlade vidare på maskar, och hittade en text där det stod maskar från katter inte kunde överleva i en människa eftersom vi inte var passande värdkroppar eller något sådant. Lättad, så gick jag ut och lyfte upp honom och pussade honom på huvudet och sa förlåt för att jag undvikit honom.

Efter det jag hörde från mamma idag, så är jag glad att han var för busig för att sova så jag lämnade kvar honom i köket igårkväll, för hon berättade att katter visst smittade och att maskarna visst överlevde i människokroppar. Så nu, varje gång han närmar mig, så kvider jag och skriker "Vik hädan!". Hon passade även på att tortera mig lite psykiskt när hon såg ur äcklad jag var över det hela, och berättade att äggen finns i katten i två veckor innan de kläcks och blir maskar, så jag skulle tänka på alla gånger jag pussat på honom och låtit honom sova i min säng och att eftersom jag har gått ner lite i vikt, så har jag säkert blivit smittad.

Så jag är inte så glad just nu. Speciellt inte när Harry vill hoppa upp i mitt knä och sova.

Men något som gör mig väldans glad är Arctic Monkeys.

I've got passion in my pants!

Det kan ha lite att göra med att jag är ganska trött, men jag höll på att kissa ner mig av skratt när jag såg den här.

Annars så ska det här bli ett litet hopkoksinlägg. Så ni är förvarnade. Jag kommer bland annat skriva om bajsmaskar, så ni är extra förvarnade.

För någon dag sedan var jag ute och gick, och jag var inne på mitt sista varv (jag går först ett lång varv som tar en timme och fortsätter in på ett varv som tar ungefär 35 minuter.) och jag var ganska trött och på dåligt humör eftersom det är miljontals monsterbackar att ta sig upp för. Sista backen kom allt närmare, och med bara några meter från den, så kommer det en liten pojke gående mot mig, på samma sida av vägen som mig. För att inte krocka med honom, så går jag närmare mot mitten av vägen. Jag tittar upp och ser att han också går ut mot mitten, så jag går ännu närmare mot mitten, och han gör likadant. Jag tänkte att eftersom jag är den som har flyttat på mig först, så om vi möts och krockar, så är det fanimig hans fel! När vi väl möts och är arm mot arm, så tittar han upp och ger mig den klämkäckaste nicken jag någonsin fått äran att mottaga.

Efter den nicken, så var den sista backen lätt och som plätt och sista låten på min mobil innan jag var hemma var Dark horse av George Harrison. Och jag är helt övertygad om att det var nickens förtjänst!

Nu ikväll när jag gick in på toan för att hämta aceton, så såg jag att Harry hade bajsat. Inget speciellt med det, eftersom alla bajsar, men den här gången var det något konstigt i hans bajs. Har han svalt ett helt gummiband? Tänkte jag. Och om så är fallet, vart fan har han fått ett gummiband ifrån? Jag lutar mig närmare för att se om det verkligen var ett gummiband. Om nu inte gummiband helt plötsligt börjat kunna röra på sig, vilket jag tvivlar på eftersom det är ett livlöst objekt, så kan det omöjligt vara ett gummiband. För gummiband. Rör. Inte. På. Sig.

Aaahhhhhhäääääuuuhhhäääääääuuuuhhhhääää! *Äckelkänsla, hurrvens och tårar*

Lyckligtvis hade jag köpt avmaskningsmedel för ett tag sedan, men glömt att ge honom, så direkt efteråt fick jag i honom ett piller. Men äckelkänslan jag fick av de där gudsförgätna bajsmaskarna sitter som berget i mig. Jag har ont i magen, jag vill inte röra i Harry, jag vill inte gå på toa utifall jävlarna skulle krypa upp ur den och allt jag kan tänka på är att han har smittat mig. Jag googlade det, och fick fram att även om det är sällsynt att katten smittar en med mask, så FINNS DET EN CHANS ATT DEN HÄNDER! Åh, paniken!

Han kunde väl åtminstone ha varnat mig, "Du, innan du pussar på mig, bär på mig, låter mig sova bredvid dig på huvudkudden, på din bröstkorg alldeles vid huvud eller när du kommer jättenära med huvud och vi liksom nosar på varandra/eskimopussas som vi brukar göra, så kanske du borde veta att rovgiriga maskar har bosatt sig i mina inälvor och att de mer än gärna flyttar över till dina." Och då hade jag kunnat säga "Back the fuck off, dude!" och slippa oroa mig över maskar i mina inälvor.

Men icket!

Det här inlägget blev lite längre än tänkt, men jag har bara en liten punkt kvar att nämna. Lollo brydde sig inte det minsta om att jag inte ville att hon skulle köpa julklapp eller födelsedagspresent (20 om 8 dagar!) till mig, och gjorde det trots mina protester. Men hon sa att det bara är något litet, så då kommer jag förhoppningsvis inte ha allt för svåra skuldkänslor över att jag inte hade råd att köpa varken födelsedagspresent eller julklapp till henne. Men nu är jag såg nyfiken att jag inte vet riktigt vars jag ska ta vägen. Jag vill bara att brevet ska komma, så jag får se vad det är. Och vad det än är, så blir jag nog glad. Såvida det inte är en till ekorre. Då blir jag nog ledsen.

Åh, lidandet!

Det ser värre ut IRL. Bara så ni förstår hur mycket jag lider.

Ibland är det mindre roligt att ha katt. Som när katten klöser på soffan och man sträcker ut handen för att schasa bort honom, samtidigt som han bestämmer sig för att hoppa upp på soffan. Istället för att hamna på en soffa, så hamnar han på en arm som han klöser sig fast på och hänger i.

Då blir jag väldigt ledsen i själen.

Harry är en knäppis.

I throw my hands through the window. Crash, like poetry.

För er som har glömt hur jag ser ut nuförtiden.

 Jag var ute på en sjujäkligt rask promenad idag, jag seglade fram lik en spänstig gasell på moln, och när mamma kom hem från jobbet så gick vi till Grazyna och utövade yoga (Yogade? Känns åh så fel, samtidigt som "utövade yoga" känns aning pretentiöst att säga.) i nästan en timme. Om jag fortsätter så här, så kan jag med all säkerhet kunna möta Arnold Schwarzenegger i en uppgörelse om vem som har de mest imponerade musklerna av oss två. Jag tror mina chanser att vinna är ganska stora faktiskt.

Annars så är det 15 dagar kvar tills jag fyller 20. Längtar jag? Hell no! Jag såg att mamma kommer jobba från sju på morgonen till klockan tio på kvällen, så jag tror inte mycket kommer hända. Jag kommer nog sitta hela dagen i min pyjamas, sminkfri och med smutsigt hår och se på TV-serier. Inte för att jag inte finner ett stort nöje i att göra det, för det gör jag, men det känns inte särskilt speciellt på en 20-årsdag.

Men nu ska jag slutar vara bitter och gå och lägga mig och läsa istället.

Det förrädiska sörländska vädret.

Lite Bob Dylan åt folket.

Jag tror jag börjar bli lite bortskämd vad gäller det sörländska vädret. Efter att ha haft runt +4 under större delen av den här vintern, så tänker jag inte så mycket på att klä mig mot kylan som jag gjorde när jag fortfarande bodde uppe i norr, vilket i sin tur kan ha katastrofala följder när jag väl går ut. För vissa dagar är det faktiskt minusgrader. Som idag.

Mamma och Grazyna hade bestämt sig att gå ut och gå, så jag hängde på. (Ha, ett oavsiktlig rim. I'm gifted.) Med bara ett linne, en kofta och fleecejacka på överkroppen begav jag mig ut för att möta den kylan som, utan min vetskap, invaderat Karlstad.

Nu var det visserligen bara -2, vilket inte är särskilt kallt egentligen. Men nu måste ni förstå hur frusen jag verkligen är av mig. Av den promenaden, som vi gick ut på klockan ett på eftermiddagen och varade i mindre än en timme, så har det tagit framtill nu, klockan kvart över tio på kvällen, för mig att sluta vara iskall.

Jag har legat inkurad i mitt täcke och tittat på 2 Broke Girls, som förövrigt varken är jättebra eller jättedåligt men Kat Dennings är med och jag tycker hon är så oändligt cool, hela dagen och gått upp lite då och då för att skölja varmvatten över handlederna för att få upp värmen som icket ville infinna sig.

Men jag har bara mig själv att skylla som inte kollade hur kallt det var innan jag gick ut. Så jag har lärt mig min läxa att alltid kolla termometern innan jag går ut. För hur varmt det än har varit de senaste veckorna och månaderna, så kan det alltid vända.

But I am of the universe.

Ringo dömer dig, Skellefteå kommun.

Jag har just ansökt till Systembolaget på Bergvik som hade en ledig plats. Visserligen är det bara deltid, men om jag tänker på vad mitt liv består av just nu, (Ingenting) så spelar det ingen roll om det bara är deltid. Jag välkomnar det med öppna armar och tårar i ögonen.

Inte för att det är säkert att jag ens får jobbet. Om jag nu ens blir utvald till en intervju, så kan jag säkert förstöra mina chanser då. Vilket, med mina mad social skillzzz, jag säkerligen kan lyckas med.

Om ni, kära läsare, har följt min blogg i mer än ett år, så minns ni kanske att jag jobbade som assistentledare i en teatergrupp för barn i januari förra året. Idag fick jag ett brev från Skellefteå kommun, där det stod summan av min lön som jag fått medan jag jobbat där och att min nästa lön skulle komma den 27/1. Eftersom det snart är ett helt år sedan jag jobbade där, så kanske ni förstår min förvåning över att jag skulle få en till lön för ett jobb som jag inte utfört.

Inte för att pengarna inte skulle vara välkomna. Jag skulle ha tagit god hand om dem och sett till att de fick den alldeles rätta mängden kärlek och uppskattning. Jag skulle ha behandlat dem som om de vore mina egna helt enkelt. Men samtidigt anser jag mig vara en tämligen hederlig människa, och att ta emot pengar från Skellefteå kommun, utan att ha utfört något jobb, skulle kännas mer eller mindre moraliskt fel. Och jag vet inte om jag kan leva med det på mitt samvete.

Så när mamma kom hem så frågade jag henne vad allt detta betydde, och hon berättade för mig att det var något som de var tvungna att skicka ut och att det var summan jag hade fått utifall jag deklarerat eller något sådant där. Samuel sa sedan någonting om att det var det jag hade fått om jag hade tjänat ungefär 10 gånger mer. Ja, som ni kanske förstod på min vaga förklaringar om vad de faktiskt sa, så var det hela väldigt luddigt för mig.

MEN, som jag har förstått det, så kommer jag alltså inte få någon lön nu eller den 27/1, och att det där brevet bara gick ut på att visa mig vad jag hade fått om jag fortfarande jobbade där och deklarerat en massa.

Jag vet inte med er, men jag ser det lite som en spark i magen medan jag redan ligger ner. Inte nog med att jag är arbetslös och inte har några pengar, utan nu skickar Skellefteå kommun ett brev om de pengar jag kunde ha haft på mitt konto.

Bastards.

Lollo säger att det här är så vi.

Jag håller med.

I've got blisters on my fingers!

Random gif, som inte kommer ha något med det här inlägget att göra.
Men det kan aldrig slå fel med hoppande Beatlesmedlemmar.

Jag vet inte hur vida känt det är att jag har en förkärlek till alla spel som involverar bubblor, men det har jag i alla fall. Finns det bubblor med i ett spel så kommer jag spela det, och verkligen spela skiten ur det.

Min moder har hållit på att spela ett spel som heter Bubbles IQ ett bra tag nu, och för någon vecka sedan bestämde jag mig för att prova på det. Först tycke jag att det var ganska tråkigt, men när jag sedan slog mammas poäng och lite senare tog high score'et så förstod jag att det här var ett spel för mig.

Jag gillar alla spel som jag är bäst i. Och är jag inte bäst, så kommer jag kämpa till det bittra slutet för att få de högsta poängen.

Något annat som jag gillar, är att känna mig smart. Poängen i Bubbles IQ räknas som IQ, och eftersom jag har så pass höga poäng, (474.00, för att vara exakt.) så måste jag alltså ha 474 i IQ, vilket gör mig så gud förbannat smart. Och eftersom jag ligger på runt fjärde plats i Sverige, så kan jag inte dra någon annan slutsats än att jag är den fjärde smartaste personen i hela Sverige.

Ha! Sug på den karamellen!

Här får ni en alldeles formidabel låt av ett gäng trevliga män.