tisdag 28 februari 2012

I'm paralyzed and collared-tight. No pills for what I fear.

Harry.

Jag sitter och kollar på bilder på Harry och känner hur jag får en klump i halsen för att jag saknar honom så himla mycket. Nu har jag varit i Skellefteå i en månad och 8 dagar, så det känns som en evighet sedan jag såg honom sist.

Egentligen var det tänkt att jag skulle stanna i Skellefteå i två veckor och sedan fara tillbaka till Karlstad igen. Men ju längre jag var här, desto svårare blev det att åka. Under de sju månaderna jag var i Karlstad, så har jag känt mig mer ensam än jag någonsin gjort i hela mitt liv, eftersom jag åkte ifrån alla vänner, skolan och i princip allt jag visste om livet. Så att komma tillbaka till Skellefteå, om än jag fortfarande inte är så överdrivet förtjust i själva staden, var som att få tillbaka en liten del av det jag hade förut. Även om det aldrig kommer bli som det var, vilket är fullt förståeligt, så är det i alla fall någonting.

Men eftersom jag är den velande personen som jag är, så kan jag fortfarande inte bestämma mig för om jag ska stanna här i Skellefteå eller om jag ska fara tillbaka till Karlstad. Vars jag än är, så har jag fortfarande inget jobb eller inkomst att bidra med till hyra och mat och jag kommer känna mig mest som en börda. (Även om både mamma och Angelica försäkrat sig om att jag inte ska känna så.)

Själva tanken med flytten till Karlstad var att jag skulle få vara med min mamma så mycket som möjligt innan jag far iväg till England, eftersom jag bara fick träffa henne några gånger under hela gymnasiet. Så det känns som jag bara slänger bort tid som jag kan använda till mamma. Och vad som gör saken ännu värre är att jag även fick Harry. Det känns dumt att jag skaffar en katt, och sedan flyttar iväg till en annan stad, till en lägenhet som inte har plats för en kattlåda, och dessutom vill de jag delar lägenhet med inte ha en katt.

Men jag saknar honom så jävla mycket och jag blir så ledsen när mamma berättar hur stor han har blivit sedan jag såg honom sist. Jag vill inte gå miste om tid med honom heller innan den stora flytten, för jag vet ju inte hur snabbt jag kommer att komma till rätta innan jag kan hämta med honom till England.

Jag är inte riktigt säker på vars jag vill komma med allt det här. Jag kände bara att jag behövde få skriva av mig lite, innan jag blir galen. Så ni får ursäkta om inlägget dryper av självömkan och ambivalens.


fredag 24 februari 2012

När jag har lägenheten alldeles för mig själv.


Marcus är i Umeå, Angelica och Robin ska iväg för att fira Robins farmor och jag är ensam kvar i lägenheten. Jag kan med säkerhet säga att någon gång under kvällen, så kommer jag göra en Risky Business-dans.

Jag ska se klart första säsongen och True Blood och kanske gå vidare till en film, äta grönsker och dipp, (Jag är hälsosam nu, om ni skulle ha missat det, därför är den vanliga godispåsen utbytt. *Gråter inombords*) ha på mig ansiktsmask, måla naglarna och tända ljus. Det kommer vara pretty awesome!

lördag 18 februari 2012

Japanese dwarf flying squirrel.


Enda ekorren som inte skrämmer livet ur mig. Den förtjänar en extra stor bild.

Så. Jävla. Söt! *Gråter*

fredag 17 februari 2012

Shine until tomorrow.


Eftersom jag gillar att leva med illusionen att ni, kära läsare, ger musiken jag gillar en chans och faktiskt trycker på playknappen varje gång jag lägger på en låt, så vill jag variera mig. Vilket har resulterat i sorgligt lite Beatles. Så här har ni Let it be, en väldigt standard Beatleslåt men som jag inte kan dra mig till minnes att jag någonsin lagt upp på bloggen, som nästan fick mig att börja gråta nu ikväll medan jag lyssnade på den för att den är så fin. Och för att jag gillar Paul McCartneys skägg SÅ mycket. Lite trött kanske?

Annars så har jag och Lollo kommit in på den nyttiga snåret här i livet, vilket betyder inget onyttigt, regelbunda måltider och träning. Så idag körde vi ett en timmes zumbapass. Det var bara det mest grundläggade av grundläggande, men det fick oss ändå svettas som grisar efter bara tio minuter, samtidigt som instruktören ropade "You got it? You ready for easy beat 3? All right!" och vi flåsade fram ett nej, vi är inte redo för easy beat 3.

Men, hur mycket jag än ogillar träning, så var det faktiskt ganska roligt. Så jag tar tillbaka mitt uttalande om hur jag hatar att folk ler medan de kör zumba, eftersom det i grund och botten är ett träningspass och träning suger.

Men nu ska jag sova, för jag och Lollo ska gå och ut gå i två timmar i morgon för att vi tog varsin sista cupcake innan vi börjar på allvar.

Det här kommer bli tufft.

onsdag 15 februari 2012

Koppkakor.


 Jag och Lollo har varit produktiva idag! Vanligtvis när vi umgås, så får vi varandra att äta onyttigt, vilket kanske inte alltid är så bra. Vi vandrar iväg till det närliggande ICA Kvantum och köper det mest onyttiga vi kan hitta. Inte särskilt jobbigt.

Men idag bestämde vi oss för att vi måste få kämpa lite för det onyttiga vi vill äta, så vi bakade cupcakes. Och inga fjuttiga cupcakes heller! Det var glasyr och strössel som skulle appliceras efter de svalnat tillräckligt, och det skulle se snyggt ut också! (Fast nu vet jag ju inte hur snygga andra tycker att de var. Men smaken var det inge fel på i alla fall.)

Så kämpa fick vi allt göra!

Your friends don't dance and if they don't dance, well they're no friends of mine.


Det borde vara olagligt att vara så här snygga.

Alla hjärtans dag var trevligt - vi åt Flygande Jakob, fotade, (mest fulbilder.) pratade och såg Legend of the Guardian: the Owls of Ga'Hoole.

Nu ska jag alldeles strax börja gå mot Lollo för att umgås och göra ingenting, vilket vi alltid gör när vi är med varandra.

Här har ni Safety Dance. Den är bra.

tisdag 14 februari 2012

Alla hjärtans dag...


... och jag borde väl lägga upp en låt som följer dagens tema och skapar en lite mer romantisk stämning här på bloggen. Men fuck it, jag gillar T.V. Eye av Iggy and the Stooges.

Om ungefär en kvart möter jag upp med Anna och så påbörjas vår dejt. Så det ser jag framemot. Mycket att få umgås med Anna, men mest efter att få äta Flygande Jakob. Flygande Jakob är awesome! ("Awesome" skall sjungas i hög och ljus ton.)

Men jag hoppas att ni har en trevlig alla hjärtans dag, även fast jag tycker det egentligen är som vilken annan dag som helst, och att ni smäller i er så mycket choklad att ni praktiskt taget rullar fram.

För vad är en kärlekens dag utan ofantliga mängder choklad?

söndag 12 februari 2012

Now if you will be my lover, I wish you were insane. But you can't be my master, I will do you anything.

Iggy Pop.

Nu har jag inte skrivit sedan jag skrev att jag skulle iväg till Anna för några dagar sedan, (Förutom en video med Colin Meloy.) så det är väl dags skriva antar jag. Att ha myskväll med Anna var, som alltid, roligt. Det är så skönt att kunna gå tillbaka till hur det var förut, fastän vi inte setts sedan i somras. Men det är en bra sak med alla mina vänner, hur lång tid det än tar mellan gångerna man ses, så är det som om vi aldrig varit ifrån varandra.

Vi satt och tog igen väldigt mycket prat, såg filmen Rango, vilken tog runt fem timmar att se eftersom vi hela tiden pausade för att fortsätta prata, och planerade vår alla hjärtansdagsdejt. That's right, jag har en dejt! Visserligen med en tjej, som dessutom har en pojkvän, med icket desto mindre en giltig dejt! Så, suck it, dejtlösa människor! (Alla hjärtansdag är ren bullshit, så ni bry er inte om ni har en dejt/pojkvän/flickvän eller inte.)

Vi bestämde oss för att äta Anna vegetariska Flygande Jakob, jag dreglar bara jag tänker på den, och sedan ha en fotosession. Med tanke på att jag är så otroligt ofotogenisk och obekväm framför en kamera, jag kunde inte ens ta egobilder ensam i bunkern utan att känna mig som en douche, så lär det ju bli lite intressant.

Men nu, gott folk, är klockan ett på morgonen och jag är äckligt trött. Jag har nog inte hämtat mig från när jag bara sov fem timmar hos Anna. Men en låt av Iggy and the Stooges säger jag god natt.

lördag 11 februari 2012

torsdag 9 februari 2012

But we can't have dancin' at the local county jail.


Efter att ha varit i Skellefteå så här länge, så har det bara varit en skam att jag och Anna inte umgåtts med varandra än. Förutom när vi träffades tvärt den 21/1, så har vi inte träffats en endaste gång sedan dess. Så nu idag ska jag iväg med bussen till Hjoggböle och så ska vi äntligen vara med varandra.

Så det ser jag fram emot som attan!

onsdag 8 februari 2012

If I never lived without you, now you know I die.


Ibland är covers precis lika fantastiskt underbara som orginalet att det inte gör något att det är en cover.

tisdag 7 februari 2012

Det glada gänget.

Det glada gänget!

Monika hade fått ledigt från skolan idag, så hon for in till Skellefteå och mötte upp med mig och Lollo. Sådär glada var vi över att få umgås med varandra. Så, som ni kanske märker, så sprudlade vi av glädje och livslust. Lägg märkte till att det ser ut som jag har ett fantastiskt underbett, som tydligen beror på min "utanpåhaka", som Monika så vackert förklarade det. "Till skillnad från en inutihaka?" frågade jag då. Hon berättade att det är en haka som man kan ta tag i, så det var inte alls så som jag trodde att hon menade. Det hade varit lite tokigt.

måndag 6 februari 2012

Come to me for I'm begging, darling.

När jag och Lollo umgås, så triggar vi varandra till att gå för långt med skämt, förtära onyttigheter, skratta åt sådant som andra inte finner roligt och allmänt vara odrägligt hyperaktiva till den grad att människor måste undra varför vi får gå lösa. Så den här veckan har inte varit något undantag. Fast den här veckan har vi triggat varandras lite lätta coca cola-beroende. Jag vill inte ens nämna, ännu mindre tänka på, hur många liter vi har tagit oss igenom.

Jag vet inte med Lollo, men jag hade i alla fall fått det lite i schack, så min kropp inte längre skrek efter coca cola om det hade gått ett litet tag sedan jag senast drack det. Men efter de där dagarna med Lollo och vårt  befängda coca coladrickande, så är det som om jag fått en kickstart tillbaka till mina gamla sätt.

Efter mindre än 36 timmar sedan mitt senaste glass, så är jag redo att utstå den dödligaste av kyla, den mest förödande av snöstormar, det sötaste av barn vars pengar jag kan sno, i jakten på an affär som säljer flaskor av den där åh så ljuvliga sockerpackade vätskan.

Det är nästan så jag funderar på att börja med crack för att bli av med mitt beroende.

Annars så blev jag rastlöst idag och begav mig ut på en promenad, vilket blev till en nostalgitripp. Från torget svängde jag upp mot St Olofs kyrkan och in på Kanalgatan, där jag har gått miljontals gånger till och från skolan och centrum. Efter Korv-Ivars, om det nu säger er något om vars jag befann mig, så svängde jag upp och kom till Getberget och min gamla gata och mitt gamla lägenhetshus.

Det enda negativa var att det var så fruktansvärt kallt att jag blev dödstrött efter att jag kommit tillbaka till lägenheten. Så nu får jag kämpa för att inte somna på tangentbordet.

Med den sista tepåsen använd, så vänder jag mig till Otis för lite värme.

söndag 5 februari 2012

See through you like cellophane.


Jag är tillbaka i Angelicas lägenhet efter att ha sovit över hos Lollo i nästan en hel vecka. Så nu kommer jag kunna uppdatera lite mer i text. Inte för att jag har mycket att säga. Men det har ju aldrig stoppat mig förut att skriva en massa strunt.

I fredags så åkte Filip iväg till Jörn, så jag och Lollo hade hela lägenheten för oss själva. Och vad gjorde vi under en hel helg? Vi satt och kollade på hela första säsongen av American Horror Story (Jag fick Lollo att fastna för den, så nu är hon lika kär i Tate Langdon som jag. Vilket inte är särskilt hälsosamt, tåls det att påpekas.) och slutet av andra och början av tredje säsongen av Glee. Och drack ofantliga mängder coca cola. Och spelade wordfeud.

Så, så unga och vilda är vi.


onsdag 1 februari 2012

And then it's like I fall from the sky.

Jag och Filip på en hemmafest, maj 2011.
Jag och Lollo för några år sedan.
Efter att jag har varit i Umeå och Lollo och Filip var i Östersund, så har vi återförenats idag, vilket har lett till hyperaktivt beteende - som förvärrats av på tok för mycket sockerintag - och Left 4 Dead.

Deras gästfrihet vet inga gränser! Jag får så himla bra service här, så jag nästan börjar tro att de är mina personliga butlers. Vilket jag inte tackar nej till.

Just nu ligger butlarna och sover, medan jag, som inte har den bästa dygnsrytmen, ligger vaken i en enorm dubbelsäng och lånar Lollos bärbara dator.

Annars så gick jag igenom min blogg i jakt efter en speciell bild (Om jag har hittat den, så är det den på mig och Filip.) och snubblade över några inlägg där Harry precis hade blivit min, och nu har jag en klump i halsen och känner hur otroligt mycket jag saknar honom.

Jag slår vad om att den lilla jävel glömt bort mig helt.