I wonder if I'm doing the best I could.

Johnny Flynn.

Då har jag klarat av min andra dag på utbildningen/jobbet. Även om jag ville gråta när klockan ringde klockan 6 i måndags, så har det inte varit fullt lika jobbigt som jag trodde det skulle vara. Det har faktiskt varit riktigt roligt att ha något vettigt att göra om dagarna.

Vi som är i min grupp är dock inte riktigt bekväma med varandra än, så det uppstår en hel del pinsamma tystnader. Men det har blivit mycket bättre från allra första dagen, så vi kommer nog vänja oss vid varandra om ett litet tag. Hoppas jag i alla fall.

En sak som är något negativt är att lokalen vi sitter i är så förbannat kallt att jag fryser som en hund. Men i kafeterian finns det tepåsar och en kaffemaskin med skållhett tevatten, vilket jag har knarkat.

En bra följd av att jag måste upp tidigt är att jag går och lägger mig tidigt. Så nu ska jag bara tvätta ansiktet och borsta tänderna, sedan är det dags för sängen. Klockan 10 på kvällen. Det var länge sedan jag gick och la mig så tidigt.

Come to me, for I am begging.

Det känns som om jag ska frysa ihjäl, så jag värmer mig med te och Otis. Det är minsann inte ett dåligt sätt att starta dagen på.

Ikväll har Es3c-teater premiären på sin slutproduktion En Vampyrberättelse, och den ska jag fara och se. Det känns overkligt att det är ett helt år sedan jag stod på Nordanåscenen, bakom byxbenet och hade världens adrenalinkick medan jag hörde hur publiken satte sig tillrätta. Jag blir så jävla avundsjuk när jag tänker på att de får en hel vecka av föreställningar. Hur trött man än var i slutat av det, så var det så förbannat värt det. Jag saknar det verkligen.

Lollo beordrade att vi skulle vara snygga nu under premiären, så jag måste hoppa in i duschen och hitta kläder och sminka mig - vilket kändes oändligt jobbigt. Men jag vet av erfarenhet att jag alltid träffar andra, ("Det är så jävla typiskt att han ska sitta där och spela gitarr och se snygg ut medan jag sitter här och ser ut som blargh!") som jag inte vill att de ska se när jag är nedsunkad, så det är väl bäst att jag sätter i gång och börjar göra mig presentabel.

Smokestack lightning shinin', just like gold.

Eftersom alla andra som jag delar lägenhet med har bestämt sig för att spela League of Legends, vilket jag varken förstår mig på eller har något somhelst intresse av, (Jag har försökt spela det. Det gick inte bra.) så har jag planterat rumpan i köket, där jag dricker en öl och tittar på Misfits.

Jag och Angelica såg den scenen jag har lagt upp lite tidigare under kvällen och konstaterade att det kändes lite fel att man tyckte det var aningen sexigt. Men det kan ha göra med att det är Robert Sheehan. Han är sexig i allt han gör.

Jack.

Varför inte?

Jag har haft en väldans fuldag idag, så bara för att frågade jag Svarens Bok utifall jag var snygg. Som svar fick jag "På dig räcker det med lite finputsning." från Gökboet. Så nu känns det lite bättre i alla fall.

Simon Amstell.

“Everything’s a choice between fear and love. We may as well choose love, because death is coming. Death is coming. Death is coming.”                                                           

Mönäkö.

Bilden är snodd härifrån.

Ikväll ska jag iväg till Byske för att se världens grymmaste och bästaste och mest fantastiska Monika spela upp Sagor för barn över 18 av Tage Danielsson. Hurray!

I have what they call an unattractive face.

Serge Gainsbourg.

Jag tror att jag har ignorerat bloggen tillräckligt nu. Men jag har varit hos Lollo i några dagar, så det är därför bloggen inte har varit en prioritet de senaste dagarna. Fast nu är jag tillbaka!

På måndag börjar jag min utbildning, och det är ganska nervöst. Men jag hade både Lollo och Robin där, så jag kommer i alla fall kunna vara med folk jag känner. Jag kan vara väldigt blyg bland folk jag inte träffat förut, och då blir jag sådär tyst och konstig och jag vill bara ge mig själv en smäll i bakhuvudet och säga åt mig själv att skärpa mig. Men jag ska försöka mitt yttersta att inte vara sådär.

Jag och Angelica var och köpte stegräknare, och nu har vi bestämt oss för vi ska gå till Paris för att få mer motivation till att gå ut och gå och för att göra det hela roligare. Efter det ska vi gå runt jorden. Inte bokstavligen då. Det hade jag aldrig gått med på. (Ba dum tss!)

Nu ska jag ner på stan och köpa frimärken och kuvert. För email är för mainstream.

Et moi.

Känner ni hur jag suger in era själar med min blick?

Här har ni er bloggerska - alldeles uppsnoffsad fredagen i ära. Ikväll ska jag dricka vin med syster och några andra.

Vad är mer passande än att avsluta det här inlägget med lite sexig fransk musik? Så här har ni lite sexig fransk musik.

Like harps and bells and cymbals playing, and she is like the wind.

En mamma bortskänkes.

En Katarina.

Jag har alltid varit mammas flicka, ända från det att jag var liten. I mina ögon har hon varit den perfekta mamman, som inte kan göra några fel. Har någon påstått att deras mamma är den bästa i världen, så har jag smålett och tänkt "Ja, du är ju tillåten din löjliga och minst sagt inkorrekta åsikt".

Men idag fick jag upp ögonen för vilken hemsk och kallhjärtad människa hon verkligen är. (Jag har sedan länge förlåtit henne för hennes hemska kommentarer mot George Harrison.)

Hon ringde mig nu under eftermiddagen.

Mamma: Jag har lite dåliga nyheter.
Jag: Jaha?
Mamma: Ja, vi var ute och gick idag med Harry i hans nya sele och koppel.
Jag: Okej.

Redan här bankar mitt hjärta lite extra hårt för vad som komma skall.

Mamma: Ja. Och han blev överfallen av en massa skator.
Jag: ... Okej...
Mamma: Så han finns inte mer.
Jag: ...

Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag får en klump i halsen. Min Harry, död.

Mamma: Nä, jag skämtar bara!
Jag: Jag hatar dig! Jag hatar dig så jävla mycket! Gör aldrig om det där!

Vid det här laget strömmar tårarna ner för mina kinder. Dels på grund av tanken att Harry skulle vara död och dels för att jag är lättad att han inte är det. Inte tänkte jag på hur absurt det är att skator skulle anfalla Harry medan han gick med mamma och Samuel. Jag var upptagen med att försöka inse att han var borta för alltid.

Så om det är någon som vill ha en mamma, så har jag en ni kan få.

Rainn Wilson får demonstrera hur jag känner.

Hur det känns på insidan.

Jag har ett jobb, motherfuckers! (Inte för att jag tror att ni är motherfuckers, kära bloggläsare. Det är bara mitt desperata försök att låta lite cool. Jag behöver alla cool points jag kan få.)

De ringde imorse från Xzakt Kundrelation och berättade att jag hade fått jobbet som jag sökt till. Så allt kommer att ordna sig och jag kommer ha sparat ihop nog med pengar för att kunna fara till ENGLAND TILL HÖSTEN! Så jag hoppar runt på cloud nine just nu, som ni säkert kan förstå.

Så det här ska firas! Jag ska snart iväg till affären för att köpa ingredienser till flygande jakob och sedan något extra gott. Jag vet att jag ska vara hälsosam, men fuck it för idag!

I en annan värld...

Fulheten.

Monika skickade iväg en länk till mig, som visade sig vara den här sidan. Där fanns det en massa fantastiska bilder, såsom de jag lade upp här på bloggen och en massa annat. Så kolla gärna in den om ni tycker det verkar ens lite intressant.

Oh, the solitude!

Märkte att den här varelsen satt och iakttog mig medan jag såg på TV.

Efter att ha gatecrashat vad som skulle ha varit Angelica och Robins myskväll - vilket fick mig att känna mig som världens jobbigaste och ensammaste människa -  så ska jag dra mig tillbaka till vardagsrummet och läsa om en kristen kult och var ensam och låta paren vara par medan jag är alldeles ensam. Ensam.

*Lone wolf howl*

Nämnde jag att jag är ensam?

Det är jag i alla fall.

Jag behöver en kram!

Moss.

Measure the mystery and astound without taking up time, so the handiworks remain here only a dream away

Jag hade tänkt lägga upp en låt av George Harrison från hans Cloud Nine album, men när jag såg att Angelica redan gjort det, tänkte jag att jag inte kan härmas så mycket. Så istället blev det Dream Away från Gone Troppo, och inte är det fy skam.

Jag hoppas att ni alla har en glad påsk, och att ni får äta massor med god mat och massor med godis. Det här ska bli min första godisfria påsk, så vi får se hur nere jag kommer att vara senare ikväll. Men just nu känns det faktiskt bra.

Just nu är det oförskämt fint väder, så jag ska skynda mig ut på en långpromenad. För innan man vet ordet av så kan det börjar ösa ner snö. *Tittar på menande på himlen*

Stop your foolin' around, time you straightened right out.

Klumpigtjej_92

Jag skulle iväg till Lollo igår kväll för att umgås med henne medan Filip var och tittade på en hockeymatch. Vår lägenhetshus ligger mitt i en backe, så det finns en liten trapp vid ena hörnet av huset. Jag hade just startat musiken på min mobil och var inte så fokuserad på vars jag satte ner mina fötter. Så när det var längre till marken från det allra sista trappsteget än vad jag först räknat med, föll jag handlöst mot den grustäckta asfalten och skrapade upp både högra handen och mina knän.

Aj.

Annars så har jag skaffat Instagram, nu när det är tillgängligt för Android-mobiler, så nu kan jag leka pseudointellektuell hipster som tar kort på träd och skit, för det är åh så djupt och alla andra är för mainstream för att förstå. Fast om man ska gå efter de bilder, två stycken, som jag hunnit lägga upp, så kommer det inte bli mycket hipster utav mig. Om ni själva har Instagram och möjligtvis vill följa mig, så är min användare beatricelundahl. Jag kommer mest troligt att följa tillbaka.

Jag fick just ett sms av min syster där det står "Jävla löften, godiset kostar 3,90 nu, varför väntar vi inte till efter påsk haha*gråter inombords*". Det är inte lätt när det är svårt.

Now, when I die, bury me in my straight-leg britches, put on a box-back coat and a stetson hat, put a twenty-dollar gold piece on my watch chain, so you can let all the boys know I died standing pat.

I ren protest mot dagens samhälle och dess sjuka och förvridna skönhetsideal, där smalt är ett måste, så traskade jag iväg och köpte en godispåse och en coca cola. Det var även lite för att lindra mitt pissiga humör, men det behöver vi inte fokusera på. Det känns bättre att tänka på mig själv som en aktiv förkämpe för kramvänliga och hälsosamma (Shut up! Socker är nyttigt...) kroppar än som en kvinna med ett sjukt sockersug.

Det gjorde dock inte så mycket för att förbättra mitt humör. Dessutom pratade jag med mamma och hon berättade för mig hur stor Harry har blivit. Så nu känner jag mig som en sådan där förälder som alltid missar milstolpar i sina barns liv. Det är inte så man ska bete sig när man skaffar katt.

Så nu sitter jag här, lite lätt illamående från allt godis, och känner hur mycket jag vill gosa med Harry och gråta och säga hur mycket jag älskar honom och hur jag har saknat honom.

Men nog om ledsamma saker. Cab Calloways version av St James Infirmary har spelats flitigt och den blir bara bättre och bättre. Jag vet fortfarande inte om det fungerar att lägga upp videor, eftersom det bara blir en ruta för mig. Men jag tycker att det är värt ett försök, eftersom låten är så förskräckligt bra.

Bea is not amused.



Lollo: Jag ska ta en fin bild på dig. Du måste backa mot ljuset,
annars bli bilden för mörk.
Bea: Okej!

Det snöar fast det knappt är några moln ute. Jag vet inte riktigt hur det går till, men till går det.

Idag är en sådan där usch och blä, fy fanken, nedrans bajsdag och jag är på ett riktigt pisshumör. Jag försökte spela Crash Bandicoot - NOSTALGI - men jag blev så arg när jag inte förstod hur jag skulle göra på en bana, (Man flyger på en trollslända vid en vulkan och det är en massa skepp som man ska förstöra, men man kan inte skjuta eller så. Hjälp, den som kan?) och när jag bara dog hela tiden när jag skulle köra en bana på tid. Så för att skona min hals från en massa skrik och känsliga öron från svordomar mörkare är Mordor, gav jag upp.

Allt jag vill är att köpa en coca cola och en godispåse, klara av de där jävla banorna som kommer från HELVETETS MEST ONDSKEFULLA KVARTER och sedan krypa ner i en varm säng och dö lite tills jag är på bättre humör.