God knows I've had some rough fuckin' years.

Dags för personalfest. Det är dock oklart om vilka som kommer, men jag ska ha trevligt i alla fall.

It's just nerves! Pre-shows jitters.

Idag tog vi samtal för allra första gången och jag trodde hjärtat skulle hoppa ut ur bröstkorgen på mig. Helt allvarligt, mitt hjärta bankade så jävla hårt och jag trodde jag skulle ramla död ner på golvet när jag tryckte på aktivera för att kunna ta emot samtal. Det var tanken på öl och att det är lönedags imorgon som fick mig att ta mig samman och aktivera.  Som tur var fick jag bara en kund av fyra som tyckte jag tog lite väl lång tid på mig.

Min tredje kund som jag fick var så fantastiskt jävla underbar, och jag är så tacksam att just jag fick ta hans samtal, för det gjorde verkligen min dag. Plus att det kändes himla mycket bättre att han hade tålmod med mig och tyckte bara det var bra att jag tog mig tid att be mina ledare om hjälp när det behövdes. Av sekretesskäl, så kan jag inte riktigt gå in på vad som sade och så, men jag kan säga att när jag berättade för kunden att det var min första dag så sade han till mig att han kände på sig att jag kommer ha en strålande karriär inom kundtjänst. Det kanske inte är min framtida karriär av val, men det kändes förbannat skönt att höra honom säga det.

Så nu ska jag ta mig en dusch och sedan är det dags för mig att pusta ut och få lite sömn.

Önska mig förresten gärna lycka till på kunskapsprovet imorgon!

Who is right, who can tell and who gives a damn right now?

Foto: Villemo Hedberg.

Idag under den sista timmen på jobbet hade vi frågesport, och vi tjejer regerade. Notera gärna även att vårt lagnamn skrevs störst och snyggast.

Nu ikväll ska jag gå ut på en långpromenad, vilket var länge sedan jag gjorde, och sedan ska jag bara njuta av att det är helg. Och att det är löning om en vecka. Det ska jag njuta mest av.

För att gå över till en lite ledsammare punkt - idag är det 32 år sedan Ian Curtis, sångaren från Joy Division, tog sitt liv. Han lämnde fantastisk musik efter sig. Här är min favoritlåt.

Ordning och reda, öl på fredag. Fast fredag nästa vecka då.

Yeah, I'm all artsy and shit.

Så... Nu var det ju ett tag sedan jag skrev någoting. Men just nu består mitt liv att gå upp äckligt tidigt på morgonen, fara till jobbet och försöka pränta in i skallen alla system vi ska använda och vad det är för något vi ska göra i dem, fara hem och laga middag och matlåda, sätta mig framför datorn och sedan spela solitaire tills det är dags att gå och lägga sig.

Det är sannerligen ett spännande liv jag lever. Speciellt solitairedelen.

Nästa vecka är det ju för fasen löningsdag! (Jag vill lägga dit några extra utropstecken eftersom det är min allra första riktiga lön, men jag har lovat mig själv och det svenska språket att hålla mig från göra sådant.) Så det ska firas i form av en liten firmafest för oss i kundtjänstgruppen. Förhoppningsvis kommer inget allt för pinsamt att hända, för det här är ju ändå folk man måste titta i ögonen på måndagmorgonen.

Utifall det skulle hända, så får jag vända det till något positivt och se det som något lite mer intressant att skriva på bloggen.

No, I haven't abandoned my impluse toward labored introspection.

Min kväll kommer att bestå av läskeblask, honungsrostade jordnötter, Revolting Youth av C.D. Payne och tredje säsongen vampyrsex-serien.

Så nu vet ni det, utifall ni undrade. Vilket jag är säker på att ni gjorde.

And I'm not the kind that likes to tell you just what I want to do.

Väldigt svängig låt.

Nu tackar jag för mig för ikväll. Utbildningen tar musten ur en. Min hjärna orkar inte att vara uppe till över nio på kvällen. Sent som det är.

Ni förstår väl att jag inte kommer vara så mycker roligare än så här? (Inte för att jag påstår att jag är rolig i vanliga fall.) (Fast det vet vi alla att jag är.) (Men schh! Det anses inte särskilt ödmjukt att säga det rätt ut.)

God natt.

This is my rifle. There are many others like it, but this one is mine. My rifle is my best friend. It is my life.

Jag såg Full Metal Jacket igår och den var fruktansvärt bra, baske mig! Det har inte blivit så mycket filmtittande på senaste tiden, vilket är något jag mer än gärna fyller min vardag med, och när det väl har blivit, så har det varit en film jag redan sett. Så att få se en ny, som dessutom inte gjorde mig besviken, var inget fel sätt att spendera en lördagskväll på.

Och jag har inte tänkt sluta där. Efter jag har gjort middag, (På grund av halsont har jag bara lyckats äta en riktig måltid på tre dagar. Så nu är jag jä-hävligt hungrig.) ska jag lägga mig i sängen och se Twelve Angry Men.

Oh, the suffering!

Jag är sjuk och olycklig och jag behöver någon som kan ge mig kramar och tycka synd om mig och sjunga Soft Kitty för mig och stryka mig om håret tills det känns bra igen.

Och glass.

Jag behöver glass.

So take me down to the paradise city, where the grass is green and the boys are just like you.

Nu har bloggen blivit riktigt jäkla ignorerar i snart två veckor. Men det har varit ganska tröttsamt med utbildning, så när man kommer hem vill man bara sitta och lata sig tills det är dags för att sova. Plus att jag blev sjuk under onsdagsnatten och har sedan dess sovit i princip hela nätterna och dagarna, och då blir det ju inte mycket bloggande.

Utbildningen är faktiskt riktigt rolig, om än lite jobbig eftersom vi sitter och tar in en sådan ofantlig mängd information hela dagarna. Men det är härligt att göra något igen, istället för att bara sitta hemma, och själva gruppen är det absolut inge fel på.

Egentligen har jag inget speciellt att skriva om, jag ville bara bryta tystnaden och berätta att jag lever och mår. (Om man tänker bort att jag har en förjävla förkylning.)

Tvätta rent min hjärna tills jag är fri, tills allt sjunger din melodi.

Väldigt sjuk och olycklig. Men Emil Jensen har så fina sånger.