She was right, I would see her again. But she would never see me.

Matthew Gray Gubler och Mary Elizabeth Winstead i The Beauty Inside.

Okej, så jag har lugnat ner mig aningen vad gäller det bruna håret. Även om jag fortfarande ogillar när jag får en glimps av mig själv i spegeln eller när jag får syn på håret i periferin. Eller när jag ens tänker på att det är brunt. Men que sera sera, c'est la vie och allt annat man säger. Jag har bestämt mig för att jag kan rocka den här looken också. Att försöka färga det blont när det är den här nyansen skulle ta väldans lång tid och jag vill inte bleka det igen och behöva kapa av allt, inte nu när jag äntligen har det längsta jag haft sedan jag vet inte hur länge. Not worth it.

Annars så har jag tittat på The Beauty Inside vilket är en youtubeserie som handlar om Alex, en man i tjugoårsåldern som varje morgon vaknar upp som en helt ny person. Just nu har de bara kommit ut med tre avsnitt, det kommer ett nytt varje torsdag och här har ni en länk till deras kanal utifall ni skulle vara intresserade. Jag blev väldigt glad att Alex spelades av Matthew Gray Gubler i det tredje avsnittet. Han är så fin att man bara vill krama om honom. Att titta in i hans ögon är som att höra The Beatles för första gången. Förälskad? Ja, kanske lite. Hörde förresten någonstans att han föredrar brunetter, så jag kanske har en chans!

I could never get the hang of Thursdays.

Just nu känner jag mig lite som Arthur Dent.

Jag är sur. Jag är sur för att jag bestämde mig för att färga håret blont efter att ha låtit det vara i över ett år. Jag är sur för att det blev så ljusblont att utväxten med mitt naturliga blonda såg förjävligt ut och jag fick färga varje månad. Men mest sur är jag över att jag bestämde mig för att färga det lite mörkare blont idag. För istället för att få ett huvud fullt med lite mörkare blont hår så har jag nu en huvud fullt med brunt hår.

Brunt!

Jag vill inte ha brunt hår. Och jag är sur över att det är brunt. Brunt är färgen på bajs. (Inget illa menat mot ni som har brunt hår. Ni är säkerligen alldeles fabulous med ert bruna hår, jag är bara lite upprörd.) Ska försöka hitta en lösning som inte sliter allt för mycket på håret. Tills dess får håret vara brunt

Brunt...

No one could ever wait for you, I'll wait for you.

Sådan där dag då man bara vill lyssna på lite lätt melankolisk musik och dricka te. Men ska jobba mellan fyra och nio.

Skypar med Hanna.

Och det är vackert.

Lately I know that I've been crawling, I know that I've been falling into your dream.

Thug life fo sho.

Vad som skulle vara tre öl och något glas vin blev betydligt mer än så och helt plötsligt shottade man tequila. Inte rekommenderat om man ska på jobbet dagen efter. Som tur var började jag sent och var inte allt för bakis. Men huvudet har varit väldigt segt.

Här har ni Unkle. Unkle är bra.

You and the night and the music.

Imorgon är det måndag och jag måste tillbaka till jobbet, vilket jag verkligen inte vill. Jag vill inte sitta flera timmar framför en dator och ta samtal. But mama's gotta bring home the bacon, så det är sådana smällar man får ta.

Annars är jag glad att jag har funnit inspiration till att börja skriva igen, något som jag inte har gjort på ett bra tag nu. Förhoppningsvis kommer det här vara något som jag kommer ha tålamod till att avsluta. Även om det bara är för mina ögon för stunden.

Chet Baker står för kvällens musik. Jag gillar honom så väldigt mycket.

Insomnia och Do Nothing.

Klockan är 08:31 när jag börjar skriva det här och jag har fortfarande inte somnat för natten. Och nu är det lite väl sent att somna för natten, eftersom natten har svischat förbi och det nu är morgon. Så natten är no more, så att säga. Jag ska väl påpeka att detta inte var något självmant, det här med att inte få någon sömn överhuvudtaget. Det har varit exceptionellt olidligt framtill kanske klockan fyra, då jag grät en skvätt över bristen på sömn och sedan tog mig samman och började titta på YouTubeklipp och spela Bubbles IQ.

Så nu har de senaste timmarna bestått av Simon Amstell och hans ståuppshow Do Nothing. Jag har pratat ganska mycket om Do Nothing, men den är bara så himla underbar! Jag älskar den med passionen från tusen tigrar. Vilket mycket. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den nu, men det är många. Ge den en chans? Jag lägger in videon till utifall ni vill se den. Varsågod. Men känn er inte tvungna nu bara! Se den bara om ni vill.

And it's hard to dance with a devil on your back, so shake him out.

Florence + the Machine är fantastisk. Väldigt fantastisk. Och den här låten minst lika fantastisk. Fantastisk.

Nämnde jag att hon och låten var fantastiskt? För det är de.

Annars fortsätter jag med 21 Jump Street, plus att jag slängt med te in i mixen. Just call me wild and crazy on a Friday night.

I said jump, down on Jump Street.

Det är inte många som har undgått att jag har haft en seriös förälskelse i Johnny Depp i många år nu. Inte en endaste gång har den vacklat, inte ens när han gjort några tveksamma karriärval. (Alla uppföljare till Pirates of the Caribbean, exempelvis). Men om det är något som är svårt att undgå när man älskar mr Depp så pass mycket, så är det att han gör vad han vill, och så får de andra tycka vad de vill om de valen. Och det är beundransvärt.

Att han sedan har ett ansikte som den ljuvaste av änglar är en bonus. Bonus, indeed.

Till min barnsliga förtjusning, så hittade jag 21 Jump Street på YouTube. Så nu ska jag dra mig tillbaka och njuta av hans nästan löjligväckande skönhet och bli pseudo-nostalgisk över 80-talet. Ja, 80-talet var fantastiskt, i all sin tackyness.

Så, ursäkta mig medan jag torkar salivsträngar från hakan varje gång Johnny Depp har en scen.

I was moving through the silence without motion, waiting for you

Om jag fick som jag ville.

Snor denna lista från Angelicas formidabla blogg. Och nu får jag bara hoppas att den pinsamma musiken jag har på min playlist inte kommer shufflas fram.

IF YOU'RE LIFE WAS A MOVIE, WHAT WOULD THE SOUNDTRACK BE?

1. Open your library (iTunes, Winamp, Media Player, Ipod, etc.)
2. Put it on shuffle.
3. Press play.
4. For every question, type the song that's playing.
5. When you go to a new question, press the next button.
6. Don't lie and pretend you're cool.

Opening Credits: Leonard Cohen - Hey, That's No Way To Say Goodbye
"Yes, many loves before us, I know that we are not new."

Waking Up: The Stooges - Search and Destroy
"I'm a street walking cheetah with a heart full of napalm."

First Day at School: Nirvana - Heart-Shaped Box
"Hey, wait, I got a new complaint."

Falling in Love: Emily Haines - Our Hell
"My hands will shake, my eyes will burn. My throat will ache, watching you turn from me towards your friends."

Fight Song: Paolo Nutini - Jenny Don't Be Hasty
"And it kills me."

Breaking up: Cat Stevens - First Cut is the Deepest
"Baby, I'll try to love again."

Prom: Bob Dylan - Make You Feel My Love
"I've known it from the moment that we met, no doubt in my mind where you belong."

Life is Good: Kissing Cousins - You Bring Me Down
"You bring me down, but I don't care anymore."

Mental Breakdown: The Beatles - I'm Happy Just to Dance With You
"Well, it's only try and understand."

Driving: Clem Snide - With All My Heart
"If you call me, I'll be there and, man, I'll get there fast."

Flashback: Coconut Records - West Coast
"I love you."

Getting Back Together: Joy Division - Shadowplay
"I was moving through the silence without motion, waiting for you."

Wedding: Ray Lamontagne - Hold You in My Arms
"I could hold on forever."

Paying the Dues: George Harrison - Someplace Else
"Loneliness, empty faces, wish I could leave them all in someplace else."

Night Before War: George Harrison - All Things Must Pass
"It's not always gonna be this grey."

Moment of Triumph - Fleetwood Mac - Little Lies
"No more broken hearts."

Death Scene: Kate Bush - Under the Ivy
"This little girl inside me is retrieving to her favourite place."

Funeral Song: The Bluetones - Sleazy Bed Track
"I know it's getting late."

End Credits: The Beatles - You've Got to Hide You're Love Away
"Love will find a way."

I'm going to do exactly what I like and to hell with the rest of them.

Bel Rowlay is my spirit animal.

Det här med att fortsätta efter ett lite väl personligt inlägg...

... kan vara väldigt svårt eftersom man inte riktigt vet hur man ska inleda det, så här har ni en bild på mig som en llama för att lätta på stämningen.

Visst kan jag fortsätta som vanligt nu? Utan att det ska bli konstigt?

Put a rock beat over everything, get it stuck there in your head. You can be with me.

"Jag har ju faktiskt lagt upp musik lite då och då" är en inte bra ursäkt för mitt bristande som bloggerska. Inte för att det är några som helst fel med att blogga musik. För det är det ju absolut inte. Musik är bra för själen.  Men om man ska driva en blogg, så ska man väl ändå skriva lite också. Så här kommer ett inlägg med mycket text, och det kommer vara väldigt mycket känslor så ni vet om det. Om ni ger blanka fan i det jag skriver, så är det okej. Det är också okej om ni inte trycker på play varje gång jag lägger upp musik. Jag lovar att inte bli ledsen eller så.

Så, då är det väl bara att börja.

Av någon anledning, så har jag känt mig väldigt nere den senaste tiden. Inte deprimerad, utan mer bara ledsen. Jag kan vara på bra humör och skratta och skämta, men sedan slår det som en slägga i bröstet på mig och jag blir ledsen och känner mig som den ensammaste människan i hela världen. Som det bara kommer vara jag förresten av livet, som att den Stora Kärleken kommer hoppa över mig. Och jag kommer på mig själv med att känna mig så oälskad och obehövd och umbärlig. Jag blir ledsen över att jag blir ledsen.

Det är som om jag har så mycket kärlek som exploderar i hjärtat på mig, men ingen att lägga det på. Som om jag borde vara kär men inte har någon att vara kär i. Och all den där kärleken vänds om till ledsamhet, avund på de som har någon och ilska mot mig själv som inte kan inse att det finns ungefär 7068687819 människor i världen och däribland dem finns den som äntligen kommer bli kär tillbaka. Jag borde sluta vara miserabel, men det känns så väldigt långt bort.

Jag känner mig löjlig som känner och skrivet detta. Är jag löjlig? Ja, jag är nog löjlig. Ni får ursäkta.

Monika skrev nästan samma sak på sin blogg, fast en miljon mycket finare än vad jag kunde åstadkomma. Så läs det istället. Hon är fin, min Monika.

Don't judge yourself too harsh, my love, or someday you might find your soul endangered.

I remember that time you told me, you said, "Love is touching souls".

Det är efter att ha lyssnat på sådant här som får mig att önska att jag var kär i någon.

I could never forget the way you told me everything by saying nothing.

Douche-ig egobild med ett pretantiöst hipsterfilter.

Om ett litet tag ska jag fara ner till Systembolaget för att inhandla en flaska vin innan de stänger, för det är planerat middag och sällskapsdrickande ikväll tillsammans med mina två fina jobbkompisar Villemo och Sofia. Så det ska bli väldigt trevligt, indeed.

Jag känner mig aldrig så gammal som när jag köper vin. Eller sover middag. Det känns som om jag borde supa mig full och vandalisera något för att kompensera det lite.

Annars så gillar jag den här låten.

you can't beat death but you can beat death in life, sometimes.

your life is your life
don’t let it be clubbed into dank submission.
be on the watch.
there are ways out.
there is a light somewhere.
it may not be much light but
it beats the darkness.
be on the watch.
the gods will offer you chances.
know them.
take them.
you can’t beat death but
you can beat death in life, sometimes.
and the more often you learn to do it,
the more light there will be.
your life is your life.
know it while you have it.
you are marvelous
the gods wait to delightin you.

Charles Bukowski

Every night we're gone and to karaoke song, how we like to sing along although the words are wrong.

Hej, jag gillar Blur väldigt mycket.

Jag har sett klart The Hour och jag om jag inte redan var nog kär i Ben Whishaw! Vackra man...