Det där med nyårslöften.

Jag och Bernard Black är nog av samma skrot och korn.

De kommande två dagarna kommer bestå av mentalt förberedande inför 1 januari. "Vad händer den 1 januari?", undrar ni. Jo, det är första dagen på mitt första nyårslöfte på sisådär tio år. Mitt nyårslöfte är, jobbigt nog, att gå på en sockerdetox för att ta mig ur sockrets förödande klor. Jag vet att jag har sagt att jag ska sluta med socker så jävla många gånger nu att det verkar som det är något jag säger bara för att ha något att säga, men... ja, nu kan jag ju inte säga saker som "nu jävlar menar jag allvar", för det har jag har redan sagt tusentusen gånger tidigare. Så i år, istället för att vara den som så fräsigt och så fruktansvärt originellt säger att deras nyårslöfte är att inte lägga något nyårslöfte och skrockar över hur lustiga de precis varit över sin egen motsägelse, så kommer jag faktiskt lägga nyårslöfte. Det betyder följande: ingen dricka, inget godis, inga kakor, inga tårtor, generellt inget sprängfyllt med socker. Skräpmat är inget problem för mig, skulle det här vara sista dagen utan pizza eller ett greenmål från Max skulle jag nog inte ens få en liten sorgeklump i halsen, så det är fritt fram att äta det när jag känner för det - vilket inte är ofta.

Målet är att gå ett år utan socker, men jag kommer se det som månad för månad. Jag ska försöka lura mig själv, ungefär som när jag är ute och joggar och börjar känna mig trött. "Fan, nog klarar du ett gatuljusavstånd till!", brukar jag säga till mig själv och då brukar det sluta med att jag sprungit flera gatuljusavstånd trots att jag kände mig trött. Så varje månad kommer vara ett gatuljusavstånd.

Hej och hå, nu ska vi bara se hur det här går. Jag har ju lätt att ge upp när det blir jobbigt, men nu ska vi tänka positivt. Klart som fan jag klarar't!

För vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda?

Jag tyckte att Känn Ingen Sorg, precis som alla svenska filmer, var lite smålöjlig på vissa ställen, men den var även väldigt fin. Slutet av filmen fick mig att gråta, så pass mycket att hakan min darrade. Och jag är, precis som alla andra i hela jäkla Sverige, förbannat förälskad i Adam Lundgren. Men det var jag ju visserligen före jag såg den här filmen. Skulle jag vara en sådan som gav filmer poäng från en skala från ett till tio, så skulle den här filmen få kanske en 7-7,5 av mig. Sevärd.

Vi avslutar detta med en låt av Håkan, för han är bland det bästa som finns.

Där jävlar satt den, Johnny.

Jag har med all säkerhet fått uvi och det svider, kära bloggläsare, det svider som helvetets eldar. Det är bland det värsta jag varit med om, beträffande fysisk smärta. Fast traumatiskt är det också, fan. Varje gång det börja göra så där svinigt jävla ont så måste jag slå mig lite på låret med knytnäven för att inte börja böla. Herregud. Det är som att gå runt med mensvärk fast hundra gånger så mycket mer smärtsamt. Så nu ligger jag och halsar tranbärsjuice och lider. Men nog om mina urinvägar.

I förrgår så fick jag först besök av Anna som har kommit från Trondheim för att fira jul hemma i Sverige. Lite senare kom även hennes kompisar Erik och Ivan och vi spenderade hela dagen med att baka pepparkakor och knäck. Anna tipsade mig om den norska serien Hellfjord så efter hon farit fick jag låna hennes Netflixkonto och såg samtliga sju avsnitt från första säsongen. Så jävla bra. Jag ska inte avslöja för mycket, men jag tycker den har samma känsla som filmen Hot Fuzz av Edgar Wright och Simon Pegg, så gillar man den så kommer man nog också gilla Hellfjord. Jag älskade den, satt och garvade så jag fick ont i magen. Fantastisk!

Nu ska jag ta och se Känn Ingen Sorg, förväntningarna är höga.

Julafton.

Jag och Mao under Kalle Anka.

Jag kan inte beskyllas för att vara en julmänniska. Det var en väldans många år sedan jag ens kände någon julstämning och längtan efter julafton, men då var man ju ett barn som fick en massa nya leksaker. Inte för att vara den som är den, men jag har inga som helst speciella känslor inför julen. Jag varken ser fram emot det eller våndas av att det är jul, jag bara är. Det är därför jag inte har några problem med att det bara är jag och hundarna idag. Angelica jobbar fram till kl 21:00 och jag har mest gått runt och gjort ingenting. Jag har varit ute med hundarna, tagit hand om disken, plockat bort lite från vardagsrummet och ätit en middag som inte var julmat och, det mest juliga jag kommer göra idag, sett på Kalle Anka och gosat med Mao. Tyck nu för guds skull inte synd om mig, om jag har lyckats få min dag att se sorglig ut, för mig lider det ingen brist på. Angelica tyckte nog lite synd om mig, för hon ringde under en rast och frågade hur jag hade det och om jag klarade mig. Det är inte synd om mig, jag har det bra jag.

Igår tog jag och Angelica med oss hundarna och åkte till Österjörn och spenderade hela dagen och kvällen hos moster. Vi drack kopiösa mängder kaffe, åt kopiösa mängder choklad, mat och andra godsaker, sov middag framför TV:n och såg sedan på firandet av drottning Silvias födelsedag, så det var som min julafton. Imorgon kommer jag fara till Lollo för att fira juldagen i Medle, jag vet inte allt vad som kommer att hända, men det kommer nog bli en förbaskat bra dag.

Så, avslutningsvis, trots att jag inte är en julmänniska så hoppas jag att ni alla har haft en väldigt bra dag med massor av god mat och julmust och att ni har ätit choklad tills knappen på byxorna hotas att flyga av. Jag hoppas att ni är nöjda, glada och friska och att ni får och ger mycket kärlek ikväll. God jul på er alla.

The Desolation of the Julpynt.

Hundarna framför granen

Jag och Lollo efter bion.

Idag fick jag och Angelica acceptera att det var dags för jul, så jag satte igång lite julmusik och fram kom granen och en julstjärna står nu i fönstret. Och mer än så kommer det inte att bli. Pappa var här idag för han och Lola for på Jerry Williamskonserten som var här i Skellefteå, och han frågade utifall vi inte hade ljusstakar att ställa i fönsterna och när jag sa att vi inte ägde en endaste en så mumlade han om att han skulle bli tvungen att komma hit med en massa som han har på vinden. Så tydligen bryr sig till och med pappa mer om julpynt än vad jag och Angelica gör. Se där.

Kvart i nio gick jag in till stan och såg The Desolation of Smaug på bio med Lollo och vi båda var mycket nöjda med filmen. Det var en scen ur filmen som vi tyckte var exceptionellt lustig, men ingen annan verkade tycka det, så vi satt och skakade för att vi försökte hålla oss från att skratta. Det är det dåliga med att fara på bio, för både jag och Lollo är sådana som gärna kommenterar och händer det något roligt så brukar vi oftast härma det som sades/gjordes, men det går inte riktigt att göra så på bio. Om man nu inte är ute efter att störa andra människor, för då fungerar det alldeles utmärkt att göra så. Men gör inte så, det kan bli så hemskt dålig stämning i biosalongen. Men vi tog igen det när vi gått ut från bion och stod och väntade på Lollos skjuts hem, så det gick bra ändå.

Allt som allt, så var idag en bra dag. Jag fick till och med höra att jag var stilig av en lagom full herre när jag var på väg till bion, så inte kan jag klaga!

I can tell the way you smile.

Varför är det jävla plusgradigt ute? Närmare bestämt +8 grader ute! I vanliga fall har jag inget emot att det är varmt ute, kylan är ingenting jag ser fram emot under vintern. Men när snön byts ut mot is, då tar jag nog hellre några minusgrader och slipper halka runt och riskera att bryta ett ben eller två. Inte heller är det särskilt roligt när man går ut med nyvakna och aspigga hundar som gärna drar iväg när de ser en annan hund. Det är ju inte ens en månad kvar till januari som ska vara den kallaste av månader! Nä, fy fan.

Annars så har jag inte sovit ens en minut i natt, så klockan sju på morgonen bestämde jag mig för att det var lönlöst att ens försöka och satte igång The Life Aquatic With Steve Zissou istället. Den är förövrigt, om ni inte har sett den, väldans fin. Jag grät mig igenom hela slutet, så pass mycket att jag fick hakdarr. Kan ha något med den extrema tröttheten att göra, men mest för att den är fantastisk.

Jag snodde en lista.

Jag snor en lista från Hannas blogg i brist på annat att göra.

1. Om du fick en dotter nu, vad skulle hon heta? – Jag tycker Vera är väldans charmigt och skulle jag få en unge med en man från något engelskspråkigt land så skulle jag överväga Rosie för det är så himla gulligt.
2. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex? – Beror väl på. Men idag är jag romantisk och väljer att tro att kärlek klarar sig på bara kärlek.
3. Vilken var den senaste filmen du såg? – Matilda, filmatiseringen på Roald Dahls bok.
4. Har du bra självförtroende? – I vissa aspekter har jag det och i vissa har jag inte det.
5. Vad skulle du egentligen vilja göra just nu? – Just just nu så vill jag sova. Men annars vill jag nog vara i London.
6. Nämn tre saker på din att-göra-lista? – Idag är det inte särskilt många. Men annars är det hitta ett jobb, få ordning på mitt hår och hänga lite tvätt.
7. Beskriv ditt drömutseende! – Jag har en girlcrush på Gemma Arterton och skulle inte tacka nej till att vakna upp med hennes ansikte. Men mitt funkar det med.
8. Skriv namnet på någon du ser upp till – Mamma.
9. Någon du har kysst - Fick en ofrivillig tungkyss av Kayo.
10. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? – Nej, men jag har kvar en snuttefilt.
11. Den du senast sov över hos – Lollo och Filip i deras nya hus.
12. Vem skrev du senast med på Facebook? – Anna.
13. Är du nöjd med din profilbild på Facebook? – Jaaa, nog fyller den sin funktion.
14. Vad väljer du, godis eller chips? – Godis.
15. Pinsammaste minnet från skoltiden? – Jag kommer inte på något speciellt, men säkert när jag har ramlat eller sagt något korkat.
16. Hur uppvaktar man dig? – Med en risifrutti.
17. Har du rykten efter dig? – Säkert.
18. Din absolut sämsta egenskap? – Jag är hemskt dålig på att höra av mig till folk, trots om jag saknar dem jättemycket. Annars är det nog att jag har svårt för ansvar.
19. Din bästa egenskap? – Snäll, hoppas jag. Och en förjävla bra musiksmak.
20. En låt du är beroende av? –  Typ allt med Julie London och Ella Fitzgerald. Annars Two of Us av Beatles.
21. Vad stod det i ditt senaste sms? – ”Hur jobbar jag nästa vecka?”
22. Vem skulle du ta med dig till en öde ö? – Kanske Bear Grylls. 
23. Kan man vara vän med sitt ex? – Ja, det kan man nog. 
24. Har du kysst en kompis? – Ja.
25. Hur ofta dricker du alkohol? - Det går i vågor, men oftast är det inte särskilt mycket.
26. Vad är din åsikt om droger/folk som tar droger? – När de som verkligen är fast är drogträsket, så tycker jag det är hemskt sorgligt. Men om man ser dem som röker marijuana och tumblr'ar om det, då känns det otroligt pretentiöst. Får man säga så?
27. Vad hatar du? – Många saker - svält, krig, pedofiler, våldtäktsmän, kvinnohat, manshat, Westboro Baptist Church. Jag skulle kunna göra det här till en lång lista.
28. Hade du kunnat ha distansförhållande? – För andra har det ju fungerat, så tror inte det är omöjligt om än kanske lite tråkigt.
29. Vad handlade din senaste dröm om? – Jag var på 4H i Jörn med en massa människor och det var natt och det spökade. Min häst tappade en sko och jag bad en man om hjälp som bara försvann utan några som helst spår. Sedan kom det fram att jag just hade fått ett barn som hette Esther och Big Steve, lokal Skellefteåkändis och youtuber, var personlig nanny åt henne. Slut.
30. Vad väger du? Är du nöjd med det? – Jag har inte vägt mig sedan jag gick i nian på grundskolan och är ganska nöjd med det beslutet. Men jag har några extra kilon jag skulle vilja bli av med.
31. Hur lång är du? – Runtomkring 174 cm.
32. Vilken är den bästa svenska filmen? – G som i Gemenskap!
33. De bästa svenska skådespelarna? – Jag är så fruktansvärt dålig på svenska skådespelare, men jag gillar Adam Lundgren just nu.
34. Vilken väljer du, Harry Potter eller Twilight? – Harry Potter all the way, baby.
35. Ditt humör för tillfället? – Lugn.
36. En vacker person? – Mamma är alltid vacker.
37.Har du instagram? – Ja, @beatricelundahl om ni skulle vara intresserade av att kolla upp den.
38. Vem kramade du senast? – Villemo.
39. Vem träffade du senast? – Systern, men vi bor ju tillsammans. Annars var det Villemo när vi såg Dr Who tillsammans.
40. När slog du dig senast? – Igår slog jag sidan av handen när jag städade och blev av med några lager hud
41. Någon du vill träffa? – Angelica J, Hanna, Monika, Mamma, Lollo - typ alla jag känner.
42. När grät du senast? Varför? –  Sist jag grät var när jag låg och funderade över vad jag ska göra med mitt liv.
43. Sminkar du dig varje dag? – Nej, det gör jag inte.
44. Vem är du mest lik, mamma eller pappa? – Mamma.
45. Är du helsvensk? – Så vitt jag vet i alla fall.
47. En artist du inte gillar? – Jag är inte särskilt förtjust i Avicii.

48. En artist du gillar? – Janelle Monaé
49. Vad är det bästa som hänt dig? – Att jag har träffat de människorna som jag har i mitt liv. Annars var Londonresan jävligt bra.
50. Vad vill du bli när du blir äldre? – Glad, kär och en översättare.

Two of us sending postcards, writing letters on my wall.

Hejsan.

Nu vet jag ju inte riktigt hur väl ni, kära bloggläsare, känner mig, men jag är av den karaktären att direkt det blir för mycket ansvar lagd på mig eller när jag måste ta jobbiga beslut eller bara göra något som känns allmänt jobbigt och energikrävande, så har jag tendensen att tänka "Om jag undviker det här tillräckligt länge så kommer det försvinna/lösa sig av sig själv.". Det är inte bra. Jag rekommenderar inte att göra så. Speciellt inte när det gäller ens framtid, för då ligger man klarvaken i sin säng kl 04:55 på morgonen och undrar vad fan det ska bli av med ens liv medan ångesten över att man snart är 22 år gammal och man fortfarande inte vet vad man ska/vill göra får en att vilja gömma sig under täcket och gråta tills man är en hög uttorkade benbitar i fosterställning. Nu överdriver jag inte heller, trots att det ligger i min natur att göra det för berättelsens skull. Jag vet inte hur många timmars sömn jag går miste om för att jag ligger vaken och inte kan sluta tänka på vad jag ska ta mig till.

Jag har funderat och funderat över vad jag vill och verkar inte riktigt ha fått mitt hallelujahmoment, inte förrän nu. "Hallelujah! Nu vet jag vad jag ska göra!" utbrast jag och gjorde det där hoppet där man slår ihop hälarna mot varandra. Precis så gick det till. Okej, nu ljög jag. Men jag gjorde det inombords. Så vad är det jag ska göra? Jag ska söka till kandidatprogrammet i språk på Umeå universitet till höstterminen -14 och hoppas av hela mitt hjärta att jag blir intagen så jag får studera engelska igen. Det är det enda ämnet som jag känt att jag har varit riktigt duktig på och som jag vet att jag har möjligheten att förbättras i. Jag har intresset för det och jag vet att jag kommer kämpa för att bli bättre även när det blir svårt. Om jag kommer in på utbildningen och får damma av mina engelskafärdigheter och förbättrat mig, så ska jag söka utbildning för att bli översättare. Det känns bra, det känns som jag äntligen börjar få en hum om vad jag vill göra, vad för en karriär jag skulle trivas med att ha. Det känns som jag börjar ta mig någonvart, istället för att bara ligga och grubbla om min framtid.

Det enda som gäller nu är att hitta arbete framtills dess. Men jag känner mig lugnare i alla fall.

Och nu tycker jag att vi tar och lyssnar på Two of Us av The Beatles, för det är min favoritlåt just nu.

Katarina.

Jag har den bästa mamman i världshistorien, så är det bara. Jag kan acceptera att andra tycker att deras mammor är de bästa i världen, men min mamma är den bästa och det går inte att övertala mig annat. Det finns ingen person som jag älskar lika mycket som mor min, trots att hon gav mig samma namn som satkärringen i Rederiet vilket har ärrat mig för livet. Tack för den, mamma! Nej, nu överdrev jag visst. Nu ska jag vara seriös igen. Har jag ärvt endast 20% av den finheten som hon besitter som människa så räcker det gott och väl för mig. För hon är verkligen det finaste jag vet, min mamma, och jag har väldigt tur som får ha henne i mitt liv.

Mer hade jag inte att säga, bara lite mammauppskattning såhär på en lördagsnatt.

Starka kvinnor.

Jag vill börja med att säga att jag identifierar mig som en feminist, och inte den där manshatande "feminazi" (jag hatar jämförelsen mellan feminister och nazister, på vilket sätt har kampen för jämställdhet något med massmord att göra?) som skriker om att män är svin som många verkar tro att feminismen gör kvinnor till. Jag tror på att kvinnor är lika kapabla som män och att män är lika kapabla som kvinnor. Men nu börjar jag bli lite trött på starka kvinnor. (Var lugn nu och läs vidare, det kommer en förklaring.)

Många verkar tro att sättet att bekämpa damsel in distressyndromet på är att kontra det med starka kvinnor. Vilket är fint. Det finns många starka kvinnor och jag har absolut inget emot starka kvinnor, de är fantastiska. Men precis som det där löjliga konceptet att kvinnan ska vara en damsel in distress, så är inte alla kvinnor starka. Alla kvinnor är inte pilbågsskjutande Katniss Everdeen och alla kvinnor är inte passiva Bella Swan. Den här idén om att skriva alla kvinnor som starka är att på nytt sätta dem i ett fack om hur en kvinna ska vara.

Snälla missförstå mig inte nu, sådana förebilder behövs och de hjälper unga tjejer som håller på att formas till vuxna kvinnor att förstå att man inte behöver vara passiv. Men det behövs precis lika många varierade kvinnor, precis som det behövs varierande män. Det finns ett så oändligt stort spektrum av personligheter att identifiera sig med och att reducera en kvinnlig karaktär till två kategorier, antingen stark eller passiv, är rent ut sagt förjävligt. Istället för att ge mig en starka kvinnor, ge mig intressanta kvinnor. Ge mig variation. Ge mig människor som råkar ha en vagina.