Lidl.

Så Lidl har precis öppnat i Skellefteå och hela stadens befolkning beter sig som om självaste Jesus kommit ner från himlen och öppnat upp en affär. Folk över hela jävla allt. Angelica ville dit innan jobbet och handla lite, så vi tog med oss bestarna och gick dit. Eftersom jag har bott nere i söder så är Lidl old news, jag har varit inne i en Lidlaffär mer gånger än vad jag kan räkna på fingrarna (insert en självgod smil här.) och är inte så värst imponerad av hela kalaset längre. Men det hindrar inte Skellefteåbefolkning från att utbrista i "Älskling! Kyckling för 10 spänn!" och "Ta tio av dom!" och så vidare och så vidare. (Ja, jag tittar på dig, mannen inne på Lidl. Din barnsliga förtjusning över billiga varor av b-kvalla var nog för att värma mitt hjärta litegrann samtidigt som jag fnös-skrattade åt dina överdrivet högljudda exklamationer. Du var löjlig och bedårande på samma gång.) Men nog kan jag förstå att folk blir exalterade över en superbillig mataffär, jag vet bara inte om jag själv blir så imponerad av en affär som säljer färdiga hamburgare i samma förpackning som smörgåsar eller en affär som tillät sina anställda att hälla gift i sina sopor så att hemlösa inte skulle kunna äta av maten som passerat sitt bäst föredatum och därmed inte går att sälja i affären längre men som fortfarande var ätbar. Men nog är det billigt alltid.

Men nu ska jag ta och avnjuta en minibaguett för 1,90 kr och se på Misfits ett tag. Jag har helg i två dagar och börjar sedan jobba igen på söndag, så dessa två dagar ska banne mig tas vara på.

Min dator är förresten för tillfället lite sönder, skärmen vill inte fungera men ska testa formatera om den, så det här är skrivet på min surfplatta, så ser inlägget lite konstigt ut så är det därför.

Jobb, jogging och Chase & Status.

Chase & Status

Imorgon är första dagen tillbaka på Röda Korset (tekniskt sett idag eftersom klockan är över tolv) och det känns skönt att äntligen få ha något vettigt att göra om dagarna och att tjäna pengar igen. Jag har visserligen blivit van att inte behöva göra så himla mycket om dagarna, så det kommer ta ett litet tag innan jag kommer in i det igen. Den här veckan kommer vi bara ha utbildning under tisdag och torsdag - jag kommer sitta från 09:00 till 14:00 och lyssna på information om Röda Korset som jag redan lyssnat på, men jag får betalt för det så jag klagar inte! - och nästa vecka börjar vi på riktigt. Jag fick förresten inte TLtjänsten som jag sökte till, men jag är inte bitter. Jag är bara glad att jag har jobb igen.

Jag hade ju satt broarna runt (inte officiella broarna runt, utan längs strandpromenaden, om ni nu vet vars det är i Skellefteå) som joggingmål inför våren, vilket är en sträcka på 4,4 km och 600 m kortare än officiella broarna runt, och nu kan jag säga, medan jag hoppar och slår ihop mina klackar, att det redan är uppnått. Det tog mig mindre än en månad att bygga upp tillräckligt mycket kondition för att klara av att springa det och längre. Mitt nuvarande rekord är 7,5 km och jävlar i mig om jag inte kan springa milen innan våren! Det går visserligen lika långsamt som en snigel som fastnat i sirap, men det går framåt och det är allt jag begär. Fast jag måste köpa bättre löparskor, för mina börjar bli lite väl slitna och nedtrampade. Men det får bli när jag får lön. Tills dess får mina knän helt enkelt härda ut.

Jag slängde ihop en playlist på spotify för att kunna ha med mig när jag joggar ensam och måste själv ansvara för att motivera mig själv att orka längre och att springa snabbare. Mitt forna musiksnobb-det-finns-bara-några-få-bra-genres-jag skulle ha sparkat mig själv på smalbenet och frågat vad fan som hänt med mig. Men jag har slutat vara så hård mot musik och accepterat att jag gillar det jag gillar - även om det är elektronisk musik eller hiphop eller vad som helst. Tack för det, för drum'n'bassbandet Chase & Status har den bästa musiken att springa till. Man känner sig mucho badass.

Jävlar anamma.

En svettig och jävlig Bea.

Idag lyckades jag nå mitt joggingmål och jag är fruktansvärt stolt över mig själv! Förut har jag nöjt mig med att kanske jogga några meter längre varje gång jag joggade, men idag hade jag med mig Krister som vill börja följa med och springa och det bidrar att man kämpar lite mer och ger mer jävlar anamma. Så idag sprang jag de sista 2,2 km som saknades för att springa hela sträckan jag satt som mål. Fy fan vad skönt det känns och fy fan vad jag blir glad och vad jag känner mig duktig!

Hade det här varit för ett år sedan så hade jag inte ens kunnat föreställa mig att jag skulle kunna jogga så långt som jag klarar nu, speciellt inte efter att varit den sortens person som fnyser och muttrar "Idioter..." varje gång jag såg en joggare. Nu är det fortfarande långt ifrån att vara en gedigen sträcka, jag skulle inte må sämre av att kunna jogga längre men för idag ska jag bara vara så jävla nöjd över mig själv och känna mig bäst. Och så jobbar jag på att bli bättre lite senare.

Kvinnliga Kroppsbehåringen.

Det har tydligen varit lite diskussion kring Nour El-Refais håriga armhålor under Melodifestivalen och nu tänker jag slänga in lite av mina åsikter i den oändliga diskussionen om den Kvinnliga Kroppsbehåringen.

Det kommer alltid finnas preferenser, det går inte att undvika. Vissa kommer tycka det är oattraktivt, andra kommer tycka det är attraktivt och vissa är likgiltiga. Fine, det är helt okej att ha preferenser. Vad som dock får mig att gnissla tänder är att det här ärligt talat inte längre kan räknas till en preferens, utan just nu är det, sorgligt nog, en genusnorm. Om ni inte håller med mig nu, tänk på hur många gånger vi får höra "Brunetter?! Nä, fy fan vad äckligt. Jag skulle aldrig kunna vara med en kvinna som inte är blondin!" kontra de gångerna vi får höra "Håriga kvinnor?! Nä, fy fan vad äckligt. Jag skulle aldrig kunna vara med en kvinna som inte rakar sig!". Visst finns det en markant skillnad på de två?

Om vi sedan byter ägare på armhålorna och säger att det var Anders Jansson, den andra programledaren, som var ute på scen i ärmlös tröja och det glimtade fram lite hår. Hade det kommit med i nyheterna? Hade det blivit ett ramaskri? Hade det hyllats? Hade folk ens tänkt på det? Mest troligt är svaret nej. Varför är svaret nej den här gången? För Anders Jansson är inte en kvinna. Och om någon påstår något annat så ljuger de för sig själva, för som det ser ut i dagens samhälle så är det accepterat att män har hår medan kvinnor förväntas att raka sig.

Jag fick höra argumentet att det är ofräscht att ha hår under armarna och på benen för att man per automatik svettas mer och det kräver att man är betydligt mer noggrann och frekvent i sin personliga hygien än vad man måste vara som en rakad kvinna. Märk väl att det utgick från kvinnor. Männen nämndes inte ens. För, återigen, är det helt okej och naturligt för män att ha hår på ben och under armar trots att det växer där på både män och kvinnor utan att någon av oss ber om det. Varför blir det automatiskt mer ofräscht om en kvinna har hår än om en man har hår? Vad är det med att ha en vagina/vara en person som identifierar sig som kvinna som gör att hår blir äckligt, okvinnligt och ohygieniskt? Och varför kan vi inte bara acceptera en individs personliga val att göra vad fan de vill med sitt kroppshår, vare sig de vill raka bort allt, ansa vissa ställen eller låta allt växa vilt? Varför måste det ens vara en diskussion?